En dag på annan ort

Igår kväll åkte jag och prinsessan till pensionatet i Rusele. Vi kom sent, så vi gick isäng nästan direkt. Men jag hann ju upptäcka att jag glömt både skötväskan och så handtaget till bröstpumpen. Jag var Ruseles missnöjdaste person!!! Men jag tänkte att jag nog skulle kunna klara mig utan skötväskan, jag had eju ett gäng med blöjor med som skulle kunna placeras direkt i väskan. Och Alvas käder... ja, det går ju att köpa nya när man ändå ska till stan dagen därpå.

Imorse klev jag upp vid sjutiden och skulle försöka få Alva att äta frukost. Gick icket! Jag brukar använda silikondinapp, så hon vägrade ju ta ett överspänt bröst. Jag höll på att krevera, så jag brände iväg hem till Barsele för att skaffa det där handtaget och hämta skötväskan. Så kan det gå!

Men sen var resten av dage bra, vi åkte till Umeå och gick omkring på Kappahl och Coop, och jag misslyckade IGEN med att handla kläder till mig själv. Gjorde ju ett tappert försök för 2 veckor sen oxå. Men Alva fick iaf sin beskärda del, of course:-D Sen så bar det av till syrran sen där vi firade Sigges ettårsdag. Han fick jättemånga fina grejer, och han började leka direkt med kastrullerna som han fick av sin gamla moster med familj:-) För Sigge fick ju en spis av sina föräldrar, och det råkade ju mostern veta.

Nu sitter jag och Alva på pensionatet - Alva i mormors knä, sovandes, och jag med datorn i knät framför tv:n. Vi har det så bra!

Mammaliv

- Hur är det att vara mamma? undrade maken häromdagen. Han undrade nog om jag ångrade det eller va nöjd med livet, och jag kan svara utan betänkligheter att det är alldeles fantastiskt! Inget är ju för evigt i vår nya värld, utan Lillan förändrar sina mönster och rutiner ganska regelbundet. Men inte allt på en gång, förstås. Fram till för ett par veckor sen så satt vi rätt mycket tillsammans i soffan och myste hela dagarna. Små korta stunder kunde jag gå ifrån och få i mig lite frukost, sen lunch osv, men hon gillade ju inte att sitta/ligga själv nån längre stund. Nu kan hon ju både sitta i ett hörn i soffan en stund (men under uppsikt!)(hon kan ju tippa..) eller ligga och pjollra i gymet, och det gör att jag faktiskt kan göra en riktig frukost, inte bara hafsa ihop en smörgås utan smör osv.

Det har oxå medfört att jag oxå hinner blogga ibland, det är nåt som jag faktiskt saknat under soffperioden. Att jag inte hinner med facebook är ju inte hela världen. I perioder tycker jag det är riktigt intressant att få veta vad alla gör. Andra perioder så bryr jag mig inte alls, utan kollar mersom bara vad nån skrivit eller gillat om min status. Ja, det är ju ego, men har man inte tid så har man inte. För det är ju inte heller jämt som Lillan nöjer sig med att sitta med mig vid datorn, utan ibland vill hon ju ha ALL uppmärksamhet riktad mot henne. Och det ska hon ju få, tycker jag. Och så är det bara att hoppas att det inte är nån viktig traderaauktion på gång:-)

Jag vet inte än hur jag ska äta... Att äta LCHF med maken är inte så jätteskönt för Alvas mage. Jag märkte det nu underhelgen då vi gjorde ett avbrott på 4 dagar - mycket lite magknip för Alvas del! Och det är klart att broccolimos, som vi ju äter mycket ofta, omvandlas till en hel del gasigheter även för Lilla fröken. Så... jag ska inte äta det så mycket har jag tänkt. Men vad ska jag då äta som gör att jag förhoppningsvis inte går upp i vikt, och som hellre gör att jag skulle kunna gå ner nåt hekto per vecka? Jag såg nåt om ISO-diet när jag var på BVC i veckan, ska kolla in det lite mer. För jag gillar ju frukt och bär, och det var en av fördelarna med den matlagningen, verkar det som. Men då återstår ju bara att se om Lilla fröken fixar det. Ska läsa på lite först..

Prostens barnbarn

Rubriken till förra inlägget kommer ju givetvis från Prostens barnbarn - underbara barnböcker av Eva Bexell. Jag har dem både böckerna och på CD:-D

För att inspirera till försäljning av dem så tänkte jag bidra med en liten del av boken.

"När Anton kommer tillbaka så har han ett stort , stiligt bandage om handen.

- Ja det här gick ju bra, säger doktorn. Han skötte sig som en hel karl. Om sju dagar tar vi stygnen.

- Har det vuxit fast då? undrar prostinnan igen.

- Jaja män, säger doktorn. Ni behöver inte vara orolig.

När de är på hemväg skriker inte Anton. Han bara snyftar lite, och drar efter andan på det där hackiga sättet som man gör när man gråtit mycket och är alldeles slut.

- Det gjorde ont, piper han plötsligt. Det gjorde ont och jag skrek, men doktorn sa att jag var duktig ändå... Och då sa jag att jag är van vid sjukhus och så, för jag har gjort mig illa förr... sa jag... till doktorn.

- Drog han ut din lösa tand? säger prosten.

- Nähej, säger Anton och kniper ihop munnen."

Jag och syrran drar ofta citat från Prostens barnbarn, och det roliga är att även maken har vuxit upp med böckerna. Och jag läste ur en av dem för Alva i julas när hon bara låg i magen. Jag kokade knäck och hade lite långtråkigt i väntan på att de skulle bli klara:-D

Det ska börjas i tid! ♥ ♥ ♥

Det gjorde ont!

Igår var jag iväg med Alva för 3-månadersvaccinationen. Först fick vi ju vänta en halv evighet. Alva skulle sitta avklädd i väntrummet, men jag tog på hennes lurvjacka och svepte in henne i min jacka. Trist jag hade glömt mobilen/kameran hemma, för hon var givetvis ursöt! När hon kom in till farbror doktorn (som är kanske typ 29 eller så?) så testade ju om hennes höfter fortfarande är ok och så hjärtslagen. Allt ser bra ut! Och så sattes sig doktorn och en annan man på varsin stol, räknade "1-2-3" och så sprutade de samtidigt i varsitt ben. Och Alva skreeeek - det gjorde ju ont! Det tog sin tid att trösta henne efter det, och klandrar henne inte. Jag skulle nog oxå skrikit ifall det hänt mig:-)

Nu har vi varit vaksam på biverkningar som t.ex. feber och liknande, men inget har hänt hittills. Undrar om vi har klarat oss då?

Igår kväll såg vi inspelade avsnitten av The last templar och vi gillade den stenskarpt - jag ville inte gå isäng! Fast vi såg bara halva av andra delen, sen var jag färdig för sängen. Och Alva med:-) Nu på morgonen har vi morgonmyst med det sista av filmen:-)

Alva 3 månader ♥

Idag är Alva tre månader ung och minsann att hon vuxit på sig en hel del! Igår så sattes hon på Dinodräkten, förmodligen för sista gången. Hon kunde inte ha på den med huvan eftersom den då blev för trång. Jämför gärna här hur hon såg ut för 2 månader sen då hon oxå hade på sig dinodräkten:-D
Alva är halvvan vid att bli fotad, men jag tror hon försöker va på rymmen här:-D

Hon har helst 62 cl på kläder nu, men kan ha enstaka stora 56:or. Hon var i fredags 59,3 cm lång och vägde 6 330 g. Förra veckan så plockade jag fram alla 62 cl-kläder i garderoben och 62/68, så det ser ju ut som att hon har väldigt mycket kläder nu! Men, jag får även plocka bort de mindre kläderna undan för undan, för de är för små. Känns både roligt och hemskt att hon växer så snabbt! Det känns ju som igår då vi satt och myste i soffan hela dagarna för att hon sov bort sin tid, men vägrade vara själv:-) Nu kan hon roa sig i babygymet och babysittern, och det är ju inte så dumt det heller, faktiskt:-) Hon slickar på gosedjur/det hon kommer över, den lilla tungan far omkring på ett sånt urgulligt vis:-D Vi måste börja filma henne...

Foton från barnvälsignelsen

Jag har fått tag på några foton av min svägerska. Nog är även jag välsignad med en sån snygg make och en vacker dotter, inte sant? :-)

... och så här fin va Fia Lindberg som sjöng sången "Skatt" av Monica Norén. Tack för det, Fia, du fick oss närapå att gråta en skvätt!

Jag smög iväg under predikan, för inte hade ju vi hunnit städa och baka inför familjefikat heller! Och så kom några vänner också förbi, så vi hade en mycket trevlig eftermiddag! Och på kvällen kom Jonas farbror med fru förbi, så dagen blev ju fullspäckat trevlig:-) Och Alva har fått gula kläder för en gångs skull! Ska skynda mig tvätta upp dem så hon har en motvikt till en för övrigt blivande rååååsa sommar. Men hon passar så fint i råååsa, vår prinsessa, så det gör ju inget:-)

Barnvälsignelse

Detta 1000:e inlägg ägnar jag Monica Norén som skrivit den sång som vi valde ut till barnvälsignelsen idag. Texten följer här nere och en youtubevideo med någon annan än Fia lindberg, för Fia sjöng ju så klart på vår barnvälsignelse:-)

Jag vill av hjärtat tacka dig, min Gud, för att du använt mig

min kropp, min kärlek, i ditt namn blev livet

som jag håller i min famn

Jag fick en skatt, en liten ängel från Gud

en liten skatt, en liten ängel från Gud

Jag vill tacka dig min herre att du såg till mina drömmar

och du gav mig denna gåva som blev livet

som jag håller i min famn

Ett nytt liv är här som jag håller så kär

en gåva till världen och till mig

Ett nytt liv blir till du skapar som du vill

Jag tackar dig för gåvan som blev livet som jag håller i min famn

Jag vill av hjärtat tacka dig, min Gud, för att du använt mig

min kropp, min kärlek, i ditt namn blev livet

som jag håller i min famn

Reflektioner

Marlene skriver en kommentar till detta inlägg:"Välkommen in i trängseln. Man kan ju fundera på hur vissa klädbutiker tänker när dom lägger barnavdelningen en trappa ner. Inte direkt barnvagnsvänligt. Många gånger har jag tänkt på rörelsehindrade av annat slag. Jag skulle bli tokig av att aldrig ta mig fram."

Marlene, det är så idiotiskt gjort på flera ställen, och som du säger - att lägga barnkläder en våning upp eller ner så man ska måsta ta hiss eller rulltrappa för att komma dit. Jag var livrädd att barnvagnen skulle braka ihop i rulltrappan, den är ju ändå begagnad:-s Och hissarna där man ska brotta sig in och ut och hålla in en knapp för att ta sig ner och upp... Gosh! Man behöver då inte frysa som mamma:-) Dessutom var en pappa tvungen att åka ner i onödan när jag begärde hissen till mig, eftersom han tydligen inte hann ut där uppe... han såg ju måttligt road ut:-D Nä, att vara handikappad och behöva använda dessa hissar jämt kan inte va det roligaste, de är beundransvärda som kan manövrera sig in och ut i dem!

Å andra sidan - när jag var i Bolivia och Indonesien så fanns inga rulltrappor, hissar eller annat som underlättar för handikappade eller mammor. Så vi har det väl egentligen rätt bra, ändå..

Alva och kompisarna

Alva är snart tre månader (på tisdag) och hon gör sina framsteg. Nu har hon börjat suga på allt möjligt - gärna sin hand, men även de små gosedjuren/snuttisarna hon har. Hon har inte varit intresserad av sånt förut. Hon kan ligga och titta i babygymet oxå, men armarna når väl inte så bra upp till Bamse och hans vänner. Hon iakttar gärna intensivt nu om hon får syn på något, som en blomma, en tavla mm.
Vi har babygymet uppe i soffan eftersom vi har hundar, så det blir så hundhårigt om det ska stå på golvet jämt. Andra barn verkar vana att vara på golvet, men Alva gillar inte det. Och det är väl inte så konstigt eftersom hon är ovan det. Hon är vaken rätt så mycket på dagen, kan jag tycka, och det är ju bra för oss eftersom hon sover så länge på natten:-) Hon pjöllrar oxå på under dagarna så det är en fröjd att lyssna till! :-D Vår älsklingsAlva växer och frodas och hon verkar ha det rätt så bra:-)

En helg i storstan

Vi morskade upp oss och bilade i fredags till Umeå för en helg i storstan. Fredagskvällen inleddes med att Alva spydde i svägerskans soffa, men det är tack och lov ingen tygsoffa, så det gick ju snabbt att torka upp:-)

Lördagen spenderades på stan, och jag hade 2 uppdrag för Alva - en mössa och en jacka. Efter typ 3 timmar så hittade jag en mössa, men nån jacka som inte är alltför rosa hittade jag inte. Alva har så mycket rosa så att det räcker och blir över:-) Däremot hittade jag rosabyxor på rea som hon bara var tvungen att ha;-) Efter shoppandet så åkte vi till ett par vänner och fikade ett par timmar och sen skulle vi äta middag på Great eastern. Alva var nog riktigt trött, för innan vi var riktigt klar så började hon gråta och gråta, ingen napp kunde trösta där inte, och inte heller mamman. Så mamman gick ut med Alva och efter 10 steg så blev hon tyst. Väl hemma hos svägerskan så började hon gråta igen och efter ett tag så gick maken på promenad med henne. Hon grät ända till järnvägsövergången, vilket jag tycker är långt. Hon brukar ju aldrig va otröstlig! Nåväl, hon vaknade direkt hon kom "hem" igen, så till slut satte vi oss med henne i vårt rum i mörkret, med endast datorn som ljuskälla. Och då blev hon lugn till slut.. ett tag.. Ja, jag tror hon var övertrött efter all stimuli hon fick under dagen.

På söndagen tog vi det lugnt på förmiddagen och kom oss inte iväg förrän vid 13-tiden, och då styrde vi mot Strömpilen. Men jag glömde skötväskan hos svägerskan, så jag var utan börs. Onajs! Men det löste sig ju eftersom maken var med:-D Jag gick in på Kicks och köpte mig en ögonfransböjare (heter säkert nåt snyggare) och kunde konstatera att Perplex fortfarande gör såna. Det var det märket jag köpte i typ 7:an.. Och så har jag investerat i en mineralpuderborste. Jag fick ju en genomgång av systerdottern i april om vad man behöver och hur man gör när man gör sin make up, så nu har jag då tagit 2 steg:-) Innan vi åkte hem så for vi även förbi brorsan och hans käresta som flyttat ihop - kul att se hur de bor!

Summan av kardemumman är att jag nästa stadstur vill ha en mycket smalare och smidigare vagn, och helst inte gå på stan en lördag. Jag höll på att bli galen av att det är så trångt överallt! Och jag har då inte övat smidighet i min framfart med barnvagnen i Barsele, man behöver inte det på grusvägar och E12:an. Jag dunkade i vagnen lite överallt:-) Men inte på folk:-)

Skrattet mitt i gråten

Ibland tycker Alva att mamma är alldeles för sekig med att komma med maaaaat! Å då blir hon minsann arg! Fast det är sällan, och hon skriker inte länge. Näe, oftast är hon som den undre bilden - hon formar små leenden, hon ser sig omkring i studerandet av omgivningen. Och ser ni att ena strumpan är på soffan och inte på foten? Helt normalt när man heter Alva!

Willie & Kate

Tyckte detta collage är störtkul, jag tror en del människor har för mycket fritid. Fast det är ju till glädje för oss övriga:-)

Åh nej, bypiskt åxå!

... som makens systerson skulle kunnat sagt. Imorse sov jag och Alva till 10.15, så jag missade mammafikat 10.30. Att Alva ska äta tar en evinnerlig tid, och vi behövde definitivt duscha av oss för att känna oss representabla för hushållet. Jag la ner projektet direkt. Men vi tog oss ut i det fina vädret iaf i flera timmar. Tror dock att Alva tyckte det var lite för varmt, för även i skuggan var det ju hiskeligt hett!

Jag gläder mig över mediabeställningen vi gjorde för nån vecka sen - nu njuter jag högeligen över en samlingsCD med Bon Jovi. Jag har gillat dem från åk 6-7 nån gång då jag brukade besöka grann"barnen". Bengan brukade spela in bra kassettband till mig, bland Bon Jovis "Slippery when wet" :-) På denna samlingsCD (2 st) finns låtar från den och så många fler!

GI

Är sååå glad idag, för jag vägde mig imorse och kunde konstatera att jag gått ner ett helt kilo. Så då har faktiskt GI funkat på mig denna vecka! Jag har haft lite svårt förut för att sätta i mig så mycket fett, så jag brukar knappt gå ner nåt alls. Och jag var så sötsugen i början av förra veckan så jag höll på att ge upp direkt! Jag ville mest av allt ha rabarberpaj, vi har massor av rabarber i frysen sen förra året. Men, jag höll mig och har fått ett resultat *yeay*

Nu känns det lättare att fortsätta, gäller bara att ha det riktiga fettet att äta hemma... Känns helskumt, men det är ju så.

Ha en underbar dag vänner!

Mammafika

Idag har jag ocg Alva varit på första mammfikat på Café Akkan i Storuman. Mammafikat är de mammor som är med i föräldragruppen, och vi hade ett par riktigt trevliga timmar tillsammans. Men Ferrymålet ger jag itne så mycket för, som jag köpte till lunch. En räksallad baserad på isbergssallad, med lite ägg och en liten klick creme fraiche. Njae, alltför viktväktaraktigt, tycker jag. Och VV är bra, men då ska det inte ge sig ut för att vara t.ex. LCHF, som ju Ferry tydligen förespråkar. Ja, hur som helst så är jag ritkigt hungrig nu:-s

Jag har haft mina funderingar på hur jag ska göra med maten framöver. Maken vill ju absolut köra sitt LCHF eftersom han över huvud taget mår så bra av'et. Men det baseras ju på en hel del gasbildande grönsaker samt mjökprodukter, och den mat jag äter överförs ju i amningen... Men jag fortsätter nog äta samma som gubben, för jag har ingen energi till att planera och laga 2 olika sorters mat. Men jag har förbehållet att jag fikar ibland och kanske tar mig lite pasta eller liknande ibland;-)

Igår var vi ju förresten på BVC, vilket var ganska längesen sen sist, 1 vecka före påsk, närmare bestämt. Alva vägde nästan 5.6 kg och är 57.5 cm lång. En alldeles lagom liten paltunge, alltså:-)

Livet som mamma

Alva är 2 månader och 1 vecka och hon utvecklas så mycket för varje vecka som går! Hon ler bländande flin flera gånger per dag, till stor glädje för sina stolta föräldrar! Hennes ögonfransar blir längre och längre (tjejigt snygga!) och hon växer och blir tyngre och längre. Nu har jag inte varit på BVC sen 1 vecka före påsk, men det känns ju och syns! Igår tog jag fram en pyjamas i strl 62 cl eftersom de 2 pyjamaser som var rena i garderoben såg så vansinnigt korta ut i benen. Och 62:an satt nästan bra:-s Gosh!

Nu blir det avdelningen för nöjd förälder: jag ska egentligen aldrig klaga över trötthet annat än i mycket enstaka fall, för vi får sova riktigt mycket. Oftast kan vi lägga oss vid 23 och vakna vid 06, och jag har förstått att det är avundsvärt bland en del andra föräldrar. Alva sover själv i sin vagga, och när vi släcker lyset i taket/vid sängen så fattar hon tydligen att hon ska sova. I början funkade det inte (för ett par månader sen) att det var så tyst i sovrummet, men nu sover hon där hur bra som helst. Hur gör ni andra mammor? Får barnen alltid sova i sovrummet även under dagarna, eller ligger de mer centralt i nån soffa i vardagsrummet, typ? Låg och funderade på det där vid 6-tiden imorse då jag väntade på morgonskriket som aldrig kom, eftersom hon just imorse tog lång sovmorgon. Men vi klev upp då fadern skulle sova, han hade ju jobbat natt och behöver sin djupsömn mer än väl.

Igår kom jag mig äntligen för att beställa andingslarm med babyvakt. Vi har pratat om det sen innan Alva föddes, men det har inte blivit av att fixa det. När ett barn i bekantskapskretsen miste livet för några veckor sen så tog jag upp det igen med maken, och nu har vi kommit till skott. Och jag kommer definitivt att använda mig av babyvakten, vore så skönt att kunna gå upp och sy en stund, eller gå ner till källaren och göra upp eld osv och ändå höra Lilltjoppan. Igår beställde jag även ett neonfärgat (gult) regnskydd till vagnen så att vi syns ordentligt då vi är ute och går.

Jag gillar livet som mamma, men kommer som sagt att uppskatta babyvakten rejält eftersom jag då nog känner mig friare att göra lite mer här hemma. Nog kan de vara skönt de dagar som Lilltjoppan bara vill mysa att sitta i soffan, men det blir lite trist i längden. Och rumpan nöts ju ner;-)

Tidigt

Våren kom så tidigt i år. Först var jag rejält sur över det, det är ju som ingen riktig påsk utan snö och skoteråkning. Men, det är väl så att påsken var så sen i år, så det är väl det jag ska va sur över. Nu är jag glad över att gräsmattan är framme (det har den nog varit i typ 3 veckor), krokusarna börjar titta fram i gräsmattan, jag såg en scilla i rabatten och flera växter i rabatterna är på G. Fotot ovan är från 8 maj förra året, då var det ännu en de is kvar nere på Umeälven. I år så är det i princip inget kvar...

Mest nöjd är jag ändå över purpurapeln som jag köpte förra året för sin skönhets skull. Den ska trivas i zon 1 eller 2 (upptäckte jag när jag kommit hem med den!)(vi är zon6/7 här uppe), men den bär knopp! Jag har försökt ställa den någorlunda skyddat, men den har nog fått sig en del isiga vindar ändå denna vinter..

Det hemska är at jag var så less på trädgården i höstas att jag inte skyddade nånting alls för kylan, utan det blir ju en överraskning nu vad som behagar dyka upp. Det snöade för en timme sen, men nu skiner solen... Jag kanske ska ut idag och luckra upp jorden litegrann? Men jag törs inte ta bort de döda blommorna som är kvar i rabatterna - kan de ge lite skydd ett par veckor till så är det väl bra! Jag har kunnat utröna en hel del fler blommor som är på gång, men det är ju inte så kul för er att läsa, va? :-)

Ha en underbar 1 maj!