onsdag 13 april 2011

Kusinerna och livet

Fattar inte att det hunnit gå ännu en vecka i mitt liv - tiden rasar iväg! Alva har varit i stort behov av närhet, så jag har inte haft så mycket tid för mig själv, som t.ex. möjlighet att blogga. Mycket har iaf hänt, känns det som, samtidigt som just inget hänt:-s Förra veckan fick jag iaf ta hand om det mesta kring Alva, så jag var riktigt trött hela tiden. Maken har börjat jobba enligt schemat igen, så sötedagarna där jag fått mycket hjälp är över. Nu måste jag bara lära mig att sova dagtid för att få det att funka.. Fast vår lilla kicka är ju rätt så bra på att sova på nätterna, så jag är ytterst tacksam för det!
I fredags var det iaf dags att åka hem till föräldrarna och få träffa min systerdotter några timmar. Här synes den yngsta och den äldsta i kusinskaran:-) Tyvärr fick jag även ett sorgens budskap i fredags, där dottern till ett par vänner till mig fått gå hem till Gud. Känns otroligt ledsamt och svårt att greppa! Hon blev bara 3 månader. Jag hann aldrig träffa detta lilla underverk, hon har varit sjuk hela tiden. Ja, livet är förunderligt, jag kan inte fatta att det finns så grymma sjukdomar som små barn ska drabbas av.

Lördagen gick förbi som i ett töcken, kommer inte ens ihåg vad vi gjorde. Jag tror vi städade lite inför söndagen. I söndags var vi på Gudstjänst i Storuman, och därefter fick vi besök av mamma, pappa och systerdottern. Så roligt! Det var även aktuellt med vuxenpoäng för vår del, för vi hämtade en halv gris (död och styckad) som vi beställt som vi naturligtvis skulle stycka färdigt och paketera på kvällen. Alva passade på att va extra kröjmut och närhetstörstande, så det blev Jonas som fick ta det mesta medan jag satt och vaggade henne. Så fort jag försökte lägga bort henne vaknade hon och gnällde. Vi orkade inte göra allt på söndagskvällen med endast en av oss aktiv, så det fanns kvar en del på måndagen. Fint väder så fruktansvärt, men vi var inne hela dagen. Drygt!

Men i tisdags åkte jag rätt så tidigt till Rusele och träffade systerdottern igen, för hon åkte hem idag. Jag hade önskemålet att hon skulle sminka mig och berätta varför hon gör som hon gör, för jag är ett u-land då det gäller make up. Det var riktigt kul, och jag har ett A4-papper med instruktioner på hur man använder olika grejer. Vet inte om jag gör så vansinnigt stora förändringar, för det är ju rätt så skönt att göra min 5 minuters-sminkning.. Men jag har då alternativ nu.

Alva blir 7 veckor imorgon, och hon har börjar vara vaken mer. Fast igår sov hon å andra sidan exakt hela dagen, så det är väl lite olika det där. Vi tycker hon ser så stor ut nu igen, ska bli spännande med BVC-undersökningen på fredag! Mamma sa till och med att hon tyckte hon kunde se hur Alva växer:-D

Igår firade vi för övrigt 3 år som gifta. Jag åkte hem till middagen, och vi gjorde i ordning entrecôte med broccolimos åt oss. Yummie!

Näpp, nu vaknar älsklingsongen, så nu ska jag förflytta mig härifrån. Ha en fortsatt underbar vecka, vänner!!

1 kommentar:

Rhode sa...

Måste kännas extra påtagligt med vännernas barn när du själv har en liten i din famn... Man förtår inte meningen när det är barn som drabbas - de har nyss börjat livet!

Kram!