Vad då vår?

När jag sett vädret idag (4:an) och så alla kommentarer från Stockholmare och andra sörlänningar på facebook så bubblas det över att "det är vår". Vi har ju en bit kvar, vi. Fast nu är vi ju inne i den bästa årstiden, vårvintern... På nåt vis så började den åtminstone i februari i år, det har ju varit sanslöst konstigt väder över huvud taget denna vintersäsong. Första spöregnet för året kom den 1 mars, hur konstigt tidigt som helst. Och det har spöregnat flera gånger efter det, så i den här takten så blir det nog en tidig vår även här. Ett litet vårigt tecken redan nu är ändå grusvägen (nedan), den har börjat töa fram:-)

Ett annat säkert vårtecken är oxå att jag börjat fundera på trädgården... Tror i och för sig inte att jag kommer att uträtta några stordåd i sommar, men jag har fått en ny idé efter inspiration från Trädgårdstoppen på tv8. Det går ju att påbörja det projektet iaf... Kanske:-)

Björn, du ser lite blek ut

Ja, det var ju ändå kvällens allra bästa citat från mello. Ja - jag såg det, faktiskt! Det kan ju gå ett par år mellan gångerna, men ikväll prickades det in att 1. Maken jobbade (han är ordförande i våga vägra mello) och 2. Jag kom ihåg att det var och hade dessutom sån tur att det var finaldags. Jag orkar inte med alla dessa deltävlingar från början, det är ju bara utdraget lidande. Jag plågas av dessa röstningar av svenska folket som jag inte begriper mig på. Men i år är jag riktigt nöjd, jag var helt fascinerad av Loreen:-) David Lindgren hade gärna kunnat få komma 2:a, eller Lisa Miskovsky. Hur herrarna ovan ens var i final kan jag inte begripa. Men smak kan inte diskuteras, den är bred och olika. Min vana trogen från det jag var liten så somnade jag under omröstningen, så den ses i denna stund:-)

Tyvärr så fick Alva ett återfall på magsjukan just innan mello. Efter bytet till pyjamas satte vi oss i soffhörnet och hon var helt fascinerad av sången Baku, Baku som sjöngs från början! Hon rörde sig i takt till musiken:-) Sen sov hon gott när första mellolåten började (David L). Så det var tvära kast, men det är ju jobbigt med magsjuka. Nu får hon sova på fastande mage, får se om hon vaknar nåt i natt och behöver få nåt i sig.

Min dag, so far.

 Vissa dagar fungerar ju inte så mycket så bra. Förmodligen har det psykologiska logiska orsaker, som att man blir uppstressad över det första som går snett, och sen så är man över huvud taget för stressad för att kkunna göra bra resultat efter det? Kanske.. Ja i alla fall så när jag låg och drog mig i morse och skådade mitt vackra barn och man som låg bredvid så var jag glad över dagen. Jag lade mig samtidigt med Alva igår, jag hade fått gott om sömn, och en massa uppvaknanden under natten hade inte tagit udden av det. Sen gick jag ner.

Hundarna skulle ut för att morgonkissa. Och de var visst tvungna att fara långt för att göra det, för när jag skulle vissla in dem så fanns de inte alls på gården. Götapetter! Jag hoppade in i bilen och körde i en trekavrt för att leta dem, stannade ibland för att ropa in dem. Inga tecken alls från dem. Mina tankar om dem var inte det minsta ljusa, nackskott på dem kändes för lindrigt. Grejen är ju att jag aldrig ställer klockan för att ha tid med att förlora en trekvart på morgonen.

Jag åkte hem, och där hade maken och Alva just vaknat och kom ner. Gubben skulle ju iväg att leta hundarna när han fick höra vad som hänt, så jag som redan var jättesen till jobbet blev ännu senare. Ja, för gissa om mitt lilla pyre inte behöll vällingen just imorse? Jag tänkte att det nog är för att hon håller på att bli förkyld, hon har gjort så förut. Ja, men kul. Bara att gå upp och byta kläder på oss båda, torka av soffan en del och så där. Jag tänkte bara ta mig ett par smörgåsar innan jag åkte oxå, såg makrillen och kände suget. Jag tänkte faktiskt att "nu kommer det säkert att stänka runt tomatsås över den vita tröjan jag har på mig. Men nej, det brukar ju gå bra". Jo, eller hur? Klart att det stänkte tomatsås över tröjan så att jag fick byta en gång till. Men smörgåsarna var ju i alla fall goda.

Precis när jag stuvat in Alva i bilen så hade maken fått tag på hundarna, och vi kom överens om att jag skulle åka direkt till inskolningen, och så skulle han lösa av mig snarast möjligt. Där fick Alva en banan som kompensation för den förlorade vällingen. Och det var storsjung tillsammans med alla andra barn på förskolan. Alva skrattade, klappade händer, pjöllrade på som bara den:-) Maken kom efter en stund och jag åkte till jobbet. En dryg halvtimme senare står han i dörröppningen på jobbet och berättar att Pyret har fått upp precis allt igen, över bordet där barnen satt och åt frukt. Pinsamt:-/ Då är det kanske inte nån förkylning, utan magsjuka, då:-(( För det är nåt som går nu, tydligen, så det är klart att vi ska få det.

På jobbet har det väl gått rätt bra, men jag känner mig seg, och håller nog på att bli förkyld. Halsen svällde igen igår kväll. Det blir kanske till att va hemma imorgon, tror inte att föris vill ha Alva hos sig, eller att jobbet vill ha mig hos sig, heller. Nej, jag är inte så uppåt just idag. Men man behöver ju fatiskt inte va det alla da'r.. Nu har jag gnällt av mig lite:-)

Lite trött

...blir man ju av att va på förskolan 2 dagar i rad. Idag var Alva inte riktigt lika sprudlande och på som igår, men det har ändå gått jättebra. Men hon hade lite balansproblem och slog huvudet lätt i golvet, vilket resulterade i grååååt och behöva komma till mamma. Ja, hon har varit mycket mer mammig idag, men det är väl OK. Rom byggdes ju inte på en dag, så hon måste ju få vänja sig vid fröknar och barn allt eftersom, precis som det är tänkt med inskolningen. Idag fick jag faktiskt väcka henne efter 1.5 timme:-P  Jag hade inte babyvakten ute i bilen, så till slut ville jag inte gå nån fler gång fram och tillbaks för att kolla änglabarnet som sov så sött med mössan neddragen över ögonen:-)

Idag skulle ju inte solen skina, men det gör den minsann. Vi valde ju att åka ut med skotern igår i det mulna vädret, för det skulle åtminstone va lite mildare igår än idag, enligt yr.no. Näpp, strålande sol och -3 ute nu. Och jag står inne och diskar... Får kanske omprioritera lite;-)

Förskoletjej

Idag har vi varit på andra inskolningsdagen, det var min tur att följa med idag. Det gick riktigt bra, igen. Hon sökte sig till mig en enda gång, men gick efter en stund över till en fröken igen. Samma fröken har fått en blötpuss på kinden! Hon är ju så gosig, vår lilltjej:-) Nä, men det här känns fortfarande bra, det går hittills som jag hoppades. Idag har hon gått och gått (med fröknarnas hjälp), och lekt och lekt, och de har sjungit med rörelser. Ja, allt har nog varit kul:-) Efter 2 timmar på föris så var hon tvungen att sova drygt 1.5 timme, det tar ju på att va förskoletjej!

När maken kom hem tog vi oss en liten skotertur. Alva höll på att förgås av trötthet innan han kom, så jag förberedde å försökte roa henne med att åka pulka ute... Men väl på skoterturen skulle hon ju inte sova. Jo, på väg hem så slockna hon till slut, det gungar så skönt å jag lät henne glida ner lite lagom till pulkagolvet:-)

Uteliv

Vilken dag! Vi tog det lite för lugnt på förmiddagen, men på eftermiddagen tog vi oss iväg med skotern och stötte ihop med de övriga Hägglundarna på Stentjärn. Så skönt att låta solen värma blekansiktet:-) Fotot ovan är från förra veckan, då jag och Alva tog oss eftermiddagsfika ute på altanen. Tyvärr började det blåsa snålt när Alva kom ut (hon sov först), så hon fick hurven:-/

Ikväll har vi kalasat igen och Alva fick en massa fina böcker! Blir jättebra vid nattningen, ju :-)

Rolig present

Vi har till slut kommit oss för att montera Alvas bobby car, och sätta på klisterlapparna. Hon kom genast på hur man far både framåt och bakåt, och hon tycker det är jättekul! Hon tar sig ju tom. under borden där hemma, så snart har inte hundarna nån fridstad alls. Men efter ett tag blir det svårt med balansen, och då kan man ramla av. Ojojoj så synd det är om henne då. Sötpluppan ♥

Mammalunch hos oss

Idag hade jag bjudit in mammorna på lunch, och det kom 3 st med barn. Vi åt broccoli- och ostsoppa, drack lite kaffe och barnen lekte glatt på golvet.

Ja, efteråt så fick  man nästan styra undan med foten för att kunna gå på golvet utan att snubbla på alla leksaker. Men jag tror ungarna hade roligt, faktiskt:-)

Alva förvånade mig storligen genom att krypa på som jag aldrig sett henne göra förr! Jag tror hon blev inspirerad av de andra som ju alla kan gå:-) Hon kröp tom. från vardaagsrummet till köket för att kolla vad jag gjorde, och det har hon aldrig gjort. Hon brukar mest snurra lite på stället, och om man agnar med en mobiltelefon eller nåt annat hett åtråvärt så kan hon krypa 2-3 meter. Men oj vad trött hon var efteråt, oxå, och inte undra på det. Hon hade ju världens motionspass:-D

1-årskalajs nummer 1

Idag har vi hållit första 1-årskalaset för en del av familjen. Igår hade jag tänkt göra färdigt åtminstone en tårta, men båda skulle ju fyllas, så klart. Och då är det en söttårta och en smörgåstårta som menas. Det var ju bara det att jag visst somnade när jag nattade Alva, så jag var helt borta när jag kom ner till köket en timme senare. Så kvällsresultatet blev att tårtorna bara blev fyllda. Och jag gick isäng igen...

Men idag började jag med mandelmassetårtan. Skulle färga mandelmassan typ isblå, tänkte jag. Men den blev ju mellanblå av nåt slag, och när jag läste på burken med färg så står det inte bara babyblå, utan även mellanblå. Ja, det är ju inget fel på färgen i sig, det blev ju snyggt det där med:-) Och så hade jag köpt extravit marsipan för att stansa ut snöstjärnor.

Nästa tårta (smörgås) tog "bara" 40 minuter att dekorera, och det var väl för att jag satt och filade på planen för det när jag skulle få Alva att sova frukost. Sen städade jag hela eftermiddagen, och Alva rev snabbt ner det jag lade upp. Det är ju så sött med barn:-D

Nedan lite foton från kalaset

 En hög av paket, men nog är det bäst ändå med papper och snöre:-)

 Kusinen fick oxå ett paket - en finfin traktor med finesser!

Ja, det var detta kalas. Nu får jag vila lite en vecka, sen är det väl dags för nästa:-) Främst ser jag fram emot att inom en mycket snar framtid (inom 10 minuter) gå isäng, och imorgon sova tills Alva vaknar. Och så hoppas jag på solsken så vi kan va ute och få i oss lite naturligt d-vitamin.

♥ En ettåring ♥

Vår fina Alva är idag 1 år gammal. Vill bara säga ett offentligt "Hipp Hipp" för den välsignelse vi har i våra liv. Hon är vårt (jag och makens) gemensamma samtalsämne varje dag, och vi fascineras varje dag över hur ljuvlig hon är!

Imorgon ska vi ha kalas med familjen, så vi öppnar nog bara nåt paket idag och sparar det där med ballonger och tårta till imorgon. Jag har ju börjat jobba, så jag känner mig inte beredd på så mycket annat idag:-)

På onsdag ska hon på ett årskontroll, så då får vi aktuella siffror över vikt, längd och sånt där.

Nästa helg är det väl familjekalas nummer två, så det blir mycket tårtätande:-D
Och nä, det där är inte Alvas tårta, men jag önskar att jag kunde göra en sån där fräsig!

En ny tid är här

Idag började jag jobba igen, en halvdag. Jag har gruvat i 2 månader för det här. Fast jag vill ändå... Och så blev (halv)dagen så bra, så det känns löjligt att ha gruvat sig!

Ofta är det ju så, det man inte vet nåt om (framtiden, kanske?) kan verka lite skrämmande och gruvsam, men väl där så är det lugnt. Tänk om jag kunde komma ihåg det, typ varje dag?

Ja, en ny tid är här. Arbetsliv, småbarnsliv, VW, hundar, snöslunga, hushållsarbete... Svenssonlivet i all sin tjusning. Och jag omfamnar det:-) (fast kanske inte hushållsarbetet;-)

Flickan Alva

Idag har familjen varit på Alvas förskola för att hälsa på och se hur det ser ut. För maken så är det välbekant, han jobbade på en grannavdelning för flera år sedan, men för mig och Alva är ju allt nytt:-) En snäll fröken var med oss och berättade allt möjligt mellan himmel och jord om hur det funkar där. Tur vi fick med oss brevet ovan hem där allt står, för det är mycket info som ska in på en gång.

Om en dryg vecka ska hon få påbörja inskolningen. Imorgon börjar jag jobba på halvtid. Ja, så är även denna familj snart inne i ekorrhjulet av arbete, dagis, snor, VAB, magsjuka... Men som sagt - skönt det bara är halvtid, det ska jag ju greja hur bra som helst:-)

Och många är de som tycker att Alva är för liten för att börja på förskolan. Hon kan ju inte ens gå och kryper inte så gärna. Ja.... Men hon kommer säkert att klara det galant, jag har tro på den ungen. Då är jag väl mer orolig över mig själv. Nä, jag tror hon kommer att gilla att träffa kompisar, för nu har vi varit ganska så isolerade. Hon älskar ju varje gång hon får syn på overallen och förstår att nåt ska hända - då skrattar hon av förtjusning! Jag tror verkligen att det här blir bra:-)

Reklamen

Alva är inte så intresserad av tv-tittande, förutom då reklamen börjar, eller möjligtvis intro till ett program ifall det är "catchy". Hon vet ögonblickligen när reklamen börjar, och så då slutar hon med sin lek och sätter sig bekvämt och tittar på den. Ibland så spolar jag faktiskt inte alltid bort reklamen från inspelade program eftersom hon blir så intresserad, speciellt om hon är lite trött:-) Och reklam är ett utmärkt tillfälle att få lite lugn och ro att gå på toaletten, göra upp eld i vedpannan, ta mig frukost/lunch/middag mm.

Till Sigge

Jag hittade ett kort från svunnen tid som jag aldrig publicerat. Så här kortmakade jag för drygt 1.5 år sen... Kortet är till min systerson på hans dopdag. Eller så var det när han fötts, kommer inte riktigt ihåg så här långt efteråt:-s