Jag befarade ett tag att Alva börjat med nya morgonrutiner på skoj. Hon har flera morgnar vaknat vid 3-snåret och legat och bökat och gnäll och småskrikit. Min reaktion, som då är ganska så trött, är att ha gett henne nappen, och med det har hon blivit tyst. En kvart, typ... så med några timmars sådan napptjänst så är jag trött, och till slut har Alva beslutat sig för att vakna på riktigt för mat.Igår så slurpade hon i sig ofattbart med käk inför natten. Hon vägrade sova, så det var bara att ge henne mer och mer och mer... som ett svart hål i rymden som behöver fyllas. Men så väcktes jag först 8.55 av att hon småtrampade i sängen. Hon tittade på mig med sina klara blå ögon och log - hjärtat sväller ju av kärlek flera gånger per dag över dessa leenden! Jag gick ner för att få ut hundarna, gjorde i ordning kaffe och vatten till mig själv, för jag tänkte att jag ju hör när hon ska ha frukost. Men jag har inte hört av henne på nästan en timme nu, så hon somnade väl om:-)
Jag har varit dålig på att fånga hennes leenden på bild. De kommer oftast då vi sitter i soffan, hon ser något och så avfyrar hon världens leende. Eller så ler hon när hon blir lite kittlad, men inte jämt...
Idag skiner solen - awesome! Jag som inte har nåt regnställ har varit på extremt få promenader på sista tiden, men idag ska det ske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar