söndag 6 mars 2011

... å så lite om hemmalivet..

Det var lite märkligt att komma hem i måndags. Hundarna var ju glada att se oss, men så klart även otroligt nyfikna på den där kvirande varelsen som jag gick och bar på. De har accepterat kvirande varelsen, och går gärna ur vägen ifall hon gnäller. De vill väl va ifred ibland? Men det som är konstigt är liksom de nya rutinerna. Eller.. det är ju även mycket avsaknad av rutiner, för vi kan ju göra upp planer, men det är inte vi som bestämmer längre. Det är uppenbart:-) Fotot ovan är ju suddigt, men visst är hon lite söt? Alla kläder som Sessan har är för stora, men hon ska ju växa till bra nu med all extramat:-)

Vi delar upp nätterna mellan oss. Första natten tog jag, för maken var supertröttast. Och så fick jag sova på förmiddagen istället.. Nästa natt tog maken, och natten därpå delade vi på mitten ungefär. Vi har gjort flera delade nätter efter det, och det är väl det jag personligen tycker är bäst, man blir inte lik döslut då.

Lillsessan blir finare och finare för varje kvart som går! Det är så kul att få mer och mer kontakt med henne oxå. Första dagarna såg vi knappt hennes ögon, men nu kan hon ligga och plira eller blänga på oss alltefter vad situationen kräver:-) Hon har sovit otroligt mycket, det är mest bara under amningen, och knappt det, som hon är lite vaken. En stund, för hon somnar gärna under amningen. Då får jag killa henne på kroppen och stimulera på vissa punkter för att få igång sugreflexen:-) Och då kan det komma en sömnig blängblick:-D Hon gick ju ner till c:a 2775 de första 2 dagarna, och vi fick upp hennes vikt till 2820 (just över de där 10%) innan vi lämnade BB. Till i fredags då vi gjorde första BVC-besöket hade hon gått upp till 2855, och det tyckte jag ju var lite för lite. Men vi får fortsätta och än mer pillra i henne extramat.

Just idag har änglabarnet varit vaken på ett sätt hon inte varit förut. Hon var vaken mellan 9-11 då vi ammade och sen förberedde oss för gudstjänstbesöket. Sen när vi kom hem efter 13 var hon ju oxå jättehungrig och var faktiskt vaken till 15. Då gick jag ut med henne och premiärkörde spark med morfars sparklåda. Hon skrek lite innan vi kom oss iväg, men så fort jag körde över första snökantsguppet blev hon tyst och somnade. MVG till sparklådan! Men sen vaknade hon ju strax efter att vi kom hem och skulle ha mat igen... så hon har varit vaken mycket idag. Hoppas på att hon därmed sover kempebra inatt! Eller så blir hon övertrött..?

2 kommentarer:

webmosterhelene sa...

Jättesöt!!! Så ser lillebror oxå ut, ALLT är för stort för honom. Och han väger inte heller supermkt, men i torsdags vägde han 3085 g och hade då gått förbi födelsevikten med 15 g. Vi kämpar fortfarande med amningen

Kram

annkan sa...

Vad söt hon är!♥
Grattis igen!! :-)