Riktigt piggelin idag

Inatt har jag återigen kört egen jour, men när klockan var 03.00 och dags för amning så hade jag sovit i 3 timmar... vilken skillnad det har gjort motför igår natt! Så jag har varit vaken sen 07.00 nu och har småplaner på att kanske baka lite muffins:-) Och så ska jag möta maken på kapellet för städning i eftermiddag, så jag tror det blir premiärkörning med vagnen. Tror inte det funkar så bra att gå med sparken på Blå vägen nu.

Jag har börjat va riktigt frusen nu efter lillongens födsel, innan dess har jag väl känt typ 2 hurvar sen augusti:-) Men imorse var det-17 ute och +15 här inne. Det skulle jag ha tyckt va perfekt för 3 veckor sen, men nu så fick jag bara maniska tanken att jag måste elda ordentligt för att få mig värmen i kroppen. Lillongen bara slöt ögonen och somnade direkt efter amningen, tror hon oxå tyckte det var lite för kallt för att va vaken och deala med det. Hon var då väldigt kall om tårna och händerna..

Näpp, tror hon vaknar nu! Ha en fantastisk dag:-)

18 dagar

Idag är lilltjoppan 18 dagar - tiden rusar så hastigt förbi! Har gjort en jobbarnatt på helt egen hand inatt, och jag var inte så pigg när jag klev upp 11.50 idag. Men en halvtimme senare kändes det rätt ok, för då hade jag intagit frunch i form av räksallad, tog lite kaffe under amningen och så har jag gjort en semla som eftermidagsfika. Hade jag inte haft barn hade jag varit heldöd vid detta laget:-) Otroligt vad kroppen har för funktioner, jag är så fascinerad!

Maken ska jobba denna vecka, så jag gruvar lite för natten som kommer nu. Men sen kan jag kanske få lite hjälp igen, för han ska jobba eftermiddag och natt resten av veckan. Och helgen har jag bokat in på pensionat mormor och morfar - de kan behöva lite gostid med lilltjoppan, tänkte jag. Och jag kan få sova lite under dagen:-)

Har träffat på en mamma som jag iofs känner lite lite sen föut, men hon vill gärna mammafika då och då, så det känns urbra. Jag tror jag kommer att behöva träffa lite folk då och då för att hålla livsandarna vid liv och må bra! Och så småningom så får lilltjoppan lekkompisar oxå, det kan då oxå behövas! Finns inte så många här i byn, inte i precis samma ålder iaf.

Igår körde maken ut mig på en promenad, och den blev inte så lång. Men det var första gången som jag gick ut utan att känna nån som helst smärta nånstans, så det var positivt! Magen är riktigt mjuk och rund nu, tror att livmodern har sjunkit ihop som den ska. Men det är lite frustrerande att inte kunna börja träna, för det tål nog inte mitt snitt. Jag får ont ifall jag sträcker mig åt nån sida eller råkar lyfta lite för tungt. Borde läsa det där häftet om kejsarsnitt som jag fick med från BB, men har inte kommit mig för. Men det vore bra även för rygg och axlar att få träna, känner jag bestämt!

Sen i lördags har jag målmedvetet hällt i mig limevatten. Började känna att en urinvägsinfektion var på gång. Igen - jag hade ju en förra helgen oxå:-s Men det funkade visst bra att dricka "survatten" för det verkar ha gått över:-)

För den som undrar så funderar vi faktiskt aktivt på namn. Det är ju dock en ganska viktig sak, nåt som lilltjoppan ska dras med hela livet, så vill inte förhasta oss... men jag tror vi i princip är klara med det, det känns rätt så bra med vårt förslag. Bara vackra namn, förstås:-)

..och hon blir större... och större!

Weehoo! Igår sov hela familjen till halv elva, minsann. Vi var överens om dagen innan att vi skulle masa oss iväg på BVC under fredagen för att kolla hur det gått med vikten under veckans gång. Och tänka sig - lillgumman har gått upp 140 g från måndag-> fredag, så igår hade vi bara 10 g kvar till födelsevikten (3110 g). Och det har vi nog passerat nu:-) Jag tycker att lillgumman rent av börjar ha en diffus haka:-P

När vi kom hem så gick vi ner till älven och grillade varsin korv i vår grillkåta. Lillgumman tvärvaknade, så jag tog sparken och gick några meter efter älven för att få henne att somna om. Då såg jag konstiga spår som jag inte kan påminna mig om att jag sett förut. Jag trodde det var lospår, men det är förmodligen järvspår, det konstaterades senare på kvällen då vi fick besök av svägerskan med sällskap.

De sista kanske 4 dagarna har jag blivit lite bättre på att sova på dagtid. Jag har ju en gammal föreställning med mig om att man inte ska sova på dagen, bättre att gå isäng tidigt. Så för mig har det varit kämpigt att unna mig sömn på dagen. Nu ser jag det mer som överlevnad:-) Även om jag nu har det bra eftersom vi delar på nätterna, så kommer det ju mycket strax dagar då jag är ensam hemma. Och då är det inte mycket på att-göra-listan, kan jag säga er. Jag måste väl finna nån lunk där jag orkar med mig själv och lillgumman, för att sen kunna trappa upp och faktiskt även göra nåt vettigt:-)

Idag har det ju varit ljuvligt ute, och jag blir så less på att vi inte har nån skoterpulka. Det är väl lite osmart att köpa en mitt under högsäsong för skoteråkandet, jag vet det. Men jag blir less iaf. Men vi har iaf en altan, så där har vi suttit en stund, dock kom jag väl mig ut lite väl sent. Men jag är inte beredd att amma ute, för mjölkstockning tror jag man ska försöka va utan ifall man kan:-) Det kan bli rätt najs här framöver att sitta ute och ta en kaffe tillsammans med lillgumman (ja, hon ska slippa kaffet!) och njuta av solstrålarna. Det får jag nog ändå lägga in på dagsschemat de fina dagarna framöver:-P

Så nöjd:-)

Jag har en bloggbekant som heter Johanna. Första gången jag råkade hamna där så var jag ute efter nån fin blombild, och hon arbetade som florist då. Så hennes buketter och arrangemang var ju hur snygga som helst, och jag fick lov att använda ett par fina av dem på min blogg. Nu har Johanna under en tid hållit på med smycken, och till slut så har jag kommit mig för att köpa ett av henne. Hur snyggt som helst, tycker jag! Gå gärna in på hennes blogg och kolla in både blomarrangemang, snyggt pysslande i hemmet samt smycken!

Tungviktare på sparktur!

I söndags tog vi oss en sparktur och invigde morfars sparklåda. Lilltjejen var inte på så gott humör medan jag klädde henne, men så fort hon hamnade i sparklådan och kände första guppet så blev hon alldeles tyst. Vi var inte ute så länge, för jag hade förträngt att man kan behöva klä sig lite extra om benen när man ska ut så här års:-) Men det var skönt för både mor och dotter att va ute en stund! Allt är för stort för henne, men jag kunde inte låta bli att visa hur inbäddad och mysigt hon hade det! Fast hennes utsiktsfönster vinklade jag ner för att hon skulle synas över huvud taget:-D

Igår så var distriktssköterskan från BVC här på hembesök och vi vägde lilltjoppan. Och sen i fredags så hade hon gått upp 105 g! Maken är ju mer försiktig med de exakta grammen, för nog kan det va så att underlaget för vågen mm gör viss skillnad... Men man kan ju iaf säga att vi definitivt fått upp henne något i vikt, och det känns skönt eftersom vi verkligen ansträngt oss för det med extraportioner av mjölkersättning mm.

Idag ska jag in till Storuman alldeles själv och köpa ut lite mer mjölkersättning och handla inför veckan. Och så får vi eftermiddagsbesök av ett par kompisar - najs!!

Tjing!

... å så lite om hemmalivet..

Det var lite märkligt att komma hem i måndags. Hundarna var ju glada att se oss, men så klart även otroligt nyfikna på den där kvirande varelsen som jag gick och bar på. De har accepterat kvirande varelsen, och går gärna ur vägen ifall hon gnäller. De vill väl va ifred ibland? Men det som är konstigt är liksom de nya rutinerna. Eller.. det är ju även mycket avsaknad av rutiner, för vi kan ju göra upp planer, men det är inte vi som bestämmer längre. Det är uppenbart:-) Fotot ovan är ju suddigt, men visst är hon lite söt? Alla kläder som Sessan har är för stora, men hon ska ju växa till bra nu med all extramat:-)

Vi delar upp nätterna mellan oss. Första natten tog jag, för maken var supertröttast. Och så fick jag sova på förmiddagen istället.. Nästa natt tog maken, och natten därpå delade vi på mitten ungefär. Vi har gjort flera delade nätter efter det, och det är väl det jag personligen tycker är bäst, man blir inte lik döslut då.

Lillsessan blir finare och finare för varje kvart som går! ♥ Det är så kul att få mer och mer kontakt med henne oxå. Första dagarna såg vi knappt hennes ögon, men nu kan hon ligga och plira eller blänga på oss alltefter vad situationen kräver:-) Hon har sovit otroligt mycket, det är mest bara under amningen, och knappt det, som hon är lite vaken. En stund, för hon somnar gärna under amningen. Då får jag killa henne på kroppen och stimulera på vissa punkter för att få igång sugreflexen:-) Och då kan det komma en sömnig blängblick:-D Hon gick ju ner till c:a 2775 de första 2 dagarna, och vi fick upp hennes vikt till 2820 (just över de där 10%) innan vi lämnade BB. Till i fredags då vi gjorde första BVC-besöket hade hon gått upp till 2855, och det tyckte jag ju var lite för lite. Men vi får fortsätta och än mer pillra i henne extramat.

Just idag har änglabarnet varit vaken på ett sätt hon inte varit förut. Hon var vaken mellan 9-11 då vi ammade och sen förberedde oss för gudstjänstbesöket. Sen när vi kom hem efter 13 var hon ju oxå jättehungrig och var faktiskt vaken till 15. Då gick jag ut med henne och premiärkörde spark med morfars sparklåda. Hon skrek lite innan vi kom oss iväg, men så fort jag körde över första snökantsguppet blev hon tyst och somnade. MVG till sparklådan! Men sen vaknade hon ju strax efter att vi kom hem och skulle ha mat igen... så hon har varit vaken mycket idag. Hoppas på att hon därmed sover kempebra inatt! Eller så blir hon övertrött..?

Lite om BB-livet...

Har landat litegrann här hemma, är skönt att va här. Kan dock säga att det oxå var skönt att va kvar så länge på BB eftersom de har sån koll, och eftersom vi hade lite mer hjälp där att få upp vikten på tårtsmulan våran. När lillan kom till jorden så var hon 50 cm lång och vägde 3110 g. Hon är född 24/2, ch var beräknad till 11/3, så det blev 2 veckor tidigare. Hon gick raskt ner mer än 10%, och då får man tillta åtgärder med extramat, så klart, och så amma på väldigt regelbundna tider. Vi fick även så mycket hjälp med bebbpassning på BB, för vi var ensamma på avdelningen över helgen, så personalen hade inte så mycket för sig och frågade om vi ville sova och så där.. Klart att vi ville! Jag har ju sovit dåligt sen före vi åkte in, så för mig var det mer än välkommet. Och det har jag helt klart igen nu, för jag klarar mig rätt bra än så länge på de timmar jag får.

Ska inte berätta så mycket om förlossningen, mer än att jag är tacksam om att ha varit med om den. Jag åkte in för tidig vattenavgång, så efter 1.5 dygn, ungefär, så blev jag igångsatt. Från halv tre på eftermiddagen hade jag 4-5 värkar/10 minuter, och jag öppnades snabbt. MEN bebben trängde inte ner som hon skulle, så... det blev långdraget. Strax efter midnatt föreslog barnläkaren kejsarsnitt, för då var jag så trött att jag somnade mellan värkarna (5-6 värkar/10 minuter). Och jag sa "ja" utan att fundera så mycket mer, för läget var detsamma som typ vid åttatiden på kvällen.

Det jag är supertacksam för är min man som var ett enormt stöd under hela denna långa tid. Han peppade, fanns där med vatten, jag fick hålla hans hand, fast då och då bad han mig att byta fingrar :-) Jag är oxå tacksam över att veta att jag klarar långt mer än vad jag trott! För den där lustgasen som en del tycker är den bästa kompisen de har inne på förlossningen, är inte min bästa kompis. Så jag lade bort den och kämpade för egen maskin i kanske 5 timmar. Fast jag trodde att jag hade fått ryggbedövning iofs, men märkte ju att den tagit dåligt. Och det var för att de knappt lade någon, eftersom jag var så öppen och de trodde jag skulle få fram bebben snart. Ja... Skulle jag göra om det här så ska ryggbedövning in mycket tidigare, det är ett som är säkert! Nu har jag visst ändå berättat en del, men har faktiskt utelämnat en del oxå:-)

Jag gillar personalen på BB, operation och IVA skarpt - de är hur fina som helst! Skulle vilja ge dem blommor, men.. jag har ju ingen jättekoll på vilka som jobbade:-) Men BB ska få nåt, dock inte blommor.

Äntligen hemma igen!

Förra veckan hann jag bara publicera ett inlägg, så var det i princip till att åka in på BB. Vi kom hem igår med en underbar prinsessa som gör som småprinsessor gör mest - sover, äter och ser till att vi får byta blöjor med regelbundna mellanrum. Ett drag som vi nog måste ta på oss på min sida av släkten är att hon kan se lite grym ut, hon har världens underbaraste blängigaste blick. Då blir hon kallad för "lilla My" av mig (Mumindalen, ni vet), men annars så är vi i funderarstadiet på vad hon ska heta på riktigt. Orkar inte skriva så mycket mer nu, det är dags att vila en liten stund innan nästa mjölkproduktionsomgång. Första natten hemma blev ju iaf inte lugn för min och prinsessans del:-)