Idag är en bra dag. Det verkar iaf Alva tycka, för hon bestämde sig på förskolan för att gå, och resa sig och gå och vända sig och gå tillbaka... Och sen har hon gjort det ikväll här hemma oxå, så jag har fått se det med egna ögon. Dixie är ju tacksam att ha inne en kväll som denna, Alva fann det roande att gå efter Dixie i hallen, fram och åter, fram och åter... för Dixie ids ju inte sitta still när Alva är i farten:-)
Det är ju inte de absolut första stegen som Alva tar. De allra första tog hon på makens födelsedag i april, min svägerska lurade Alva till att gå några steg. Men det gillade ju inte Alva, och hon har varit jätteskeptisk när vi försökt locka henne att komma till oss. Förra tisdagen när vi var hos mormor så gick hon 4 små myrsteg, mormor uppmuntrade det järnet och så skedde. Men i tisdags så gick hon helt självmant mellan 2 möbler i vardagsrummet, ett par gånger, medan hon busade med mamma. Och idag så har hon inte behövt ha stöd inom närhåll, utan bara gett sig iväg. Hon sätter sig ju om hon känner sig osäker, sen reser sig hon sig igen och fortsätter. Jag våndades över om jag skulle ta mig tid i 10 sekunder för att hämta kameran, men jag valde att bara stå kvar och njuta av ögonblicket över lillans "framfart":-) Men imorgon tar jag kort, och ska nog se om filmkameran är laddad oxå:-)
Favoritbloggar
15 år sedan
1 kommentar:
Det är underbart, när dom börjar att gå! Det är det ögonblicket man ska tänka på, sen när man ojar sej över att man får jaga dom överallt =)
Min dotter, började gå den dagen hon var 14 månader, hon var lite harig av sej, så det hade blivit som mest två-tre steg innan dess.
Hon fick syn på en boll under en buske, släppte min hand, sen gick hon!
Gick och gick och gick...
Äldste sonen började gå när han var 10 månader, och då hade han klättrat upp i möbler sen han var 8 månader.
Den yngsta började gå strax under året.
Så jag har haft tre modeller, och dom har följt det här upp genom åren, försiktig, vild, mitt-emellan!
Kram
Ingrid
Skicka en kommentar