Vem är det som går och går och går..?

Igår när jag kom hem med Alva så tog jag inte av henne gympadojjorna på en gång, och upptäckte att det var som att öppna gåmotorn i henne. För hon gick och gick och gick omkring! Annars har vi jublat om hon gått typ 3 m på en gång, men nu gick hon mellan rummen, bytte till ett tredje rum osv. Hon nästan småsprang vissa steg:-) Men ibland så tror hon att vi ändå måste hålla henne i handen för att det ska funka att gå:-D

På kvällen borde vi egentligen ha städat, men som de tårtsugna personer vi alla är så åkte vi till svägerskans karl på tårtkalas istället. Gott så nånting! Alva åt och smaskade åtminstone 1.5 bulle, lite smörgåstårta och drack saft. Och så stötte hon sig när hon snubblade på en matta, och det är ju inte första gången, direkt. Lite blodvite, men gråten gick över rätt snabbt, kanske för att hon var på ett nytt ställe med mycket att utforska?

Imorse när jag lämnade Alva så gick vi sakta uppför backen till föris, jag höll henne i ena handen. Hon stannade av och vände sig om för varje bil som åkte förbi nere på gatan. Det är ju inte så fasligt många som är ute och rör på sig vid halv tio, men det kom ju säkert 6 bilar iaf. Tog en evinnerlig tid, men hon var lycklig:-) Nu ler hon bara och vinkar när jag lämnar henne hos fröken på förskolan. Kanske har det sjunkit in i henne att vi ju kommer och hämtar henne, och att hon får ha mycket skoj med både kompisar och leksaker innan det sker. Men imorgon får hon sommarlov några veckor.. Imorgon är min sista dag på jobbet för denna gång, sen är det semester och föräldraledighet ett drygt år som gäller för mig. Om allt går som det ska..

Fotot är förresten från midsommaraftonskvällen då Alva fortfarande var sockerstinn när vi kom hem efter firandet hos farfars:-)

Hipp hipp!

Idag är Alva 16 månader och det har firats med tårta, så klart;-) Nä, vi har varit hos barnets mormor och morfar, och mormodern fyller år nästa vecka, därför blev vi bjudna på tårta idag:-) Tiden rusar iväg, om ett par månader så är vi en till i familjen. Och Alva utvecklas hela tiden, även om det bara är smågrejer, så märker vi  ju hur hon tar nya steg hela tiden.

Så:

• Helt plötsligt har det lossnat och Alva vill även lyssna (inte bara själv läsa) till vissa utvalda böcker.
• Alva försöker sätta ihop grejer, inte bara demolera och ta isär. T.ex. försöka få på korken på en flaska, mm.
• Hon sjunger, vilket skulle kunnat nämnas förra månaden. Det är en speciell melodi hon alltid nynnar på, och då är hon uppenbarligen nöjd med något. Melodin liknar både "lilla snigel" och "här kommer kissekatten". Men det kan ju vara något helt annat, oxå:-)
• Hon söker sig nya äventyr, är på väg bort, men ser sig om för att kolla så vi inte är alltför långt borta.
• Hon började gå på helt eget initiativ för 2 veckor sen. Hon fortsätter gärna med någon vagn, men oftare och oftare så tar hon även egna steg.
• Hon är helt klart i en kan-själv-fas. Att mata henne är ju stört omöjligt, hon ska äta med en sked/gaffel i närheten, men hon använder mest händerna. Hon är rätt duktig på att dricka ur glas och flaska om vi håller i.
• Idag har hon lärt sig att krypa både upp och ner för trappan hos mormor och morfar. Tänkte att det kan va bra att träna på så att jag inte behöver bära på 2 barn uppför vår trapp här hemma..

Ja, det finns så mycket som är så typiskt för vår Alva, men det går ju inte räkna upp allt.

Midsommarafton

Dessa foton är alla från midsommarafton, vi var hos svärfar på kvällsmiddagen och där fanns ju flera fina fotografer:-) Alva har just fått sig en liten dockvagn med docka och skötväska och ännu ett par tillbehör! Skötväskan struntar hon ju i, babyliften oxå, men dockan i vagnen, det håller henne sysselsatt en bra stund! Men dockvagnen är så lätt, så nu måste hon förlita sig på sin egen balans... å det kan hon bli lite frustrerad över, eftersom hon är van vid lite motstånd.

Alva väntar på maten...

 Och äntligen käk! Här dricks det mjölk, flera muggar, och det till farfars förtjusning, så klart:-)

 Och så efterrätt så klart. Eftersom jag och svägerskan bestämde menyn, och vi båda är barnsligt förtjusta i citronmarängpaj, så blev det ju citronmarängpaj till dessert! Och det godkändes av Alva! Det gäller att gapa tillräckligt stort:-D

 Nu är vi på väg hem. Vissa är rätt sockerstinn efter pajen, så lite titt-ut är hur kul som helst! 

När vi kommer hem så får Dixie ta del av créme fraichen, hon älskar det!

Trevlig midsommar!

Fattar inte att det redan är midsommarafton, tiden har gått så där fort nu igen. I varje fall så jobbar jag en stund och sen åker jag hem och firar midsommar med min familj och delar av makens familj. Faktiskt precis som vanligt, så har vi gjort alla våra år tillsammans, tror jag. Imorgon är det grillning utanför Fillan (vår församling) och på söndag så åker vi och firar mamma som fyller år nästa vecka. Bara trevliga grejer denna helg, alltså!

Trevlig midsommar önskar jag er alla!

Alva läser

I lördags blev jag less på att Alva håller på att riva sönder en sån där bok med vanliga blad i (Max lampa), så jag tog fram några böcker med hårda sidor (är det sånt som kallas kartonage, kanske?) som hon fick när hon föddes av syrran. Det är om familjen Poof, och hon blev genast jätteintresserad av 3 av dem - "göra konst", "göra musik" och "äta mat". "Köra vagn" är ännu oupptäckt av henne, fast jag försökt ge den en chans. Nä, men de tre böckerna har jag fått läsa om och om igen hela helgen, och igår och idag. Men idag tog hon fram en bok som hon fick av brorsan i 1-årspresent, den heter "Det var det fräckaste". Och den satt hon och läste säkert 45 minuter, bläddrade fram och tillbaka. Först fick jag läsa den, sen räckte det att jag ibland tryckte på de där knapparna med ljud som finns på varje siduppslag. Snacka om att hon var fängslad, men samtidigt blev hon lite frustrerad över att hon inte fixade de där knapptryckningarna själv. För man måste vara väldigt exakt och trycka lite hårdare än hon kan. Hoppas det lossnat så att jag får börja läsa Pettson och Emil å de där godingarna för henne snart...

Ja, jag har försökt läsa böcker för henne förut, men hon har varit less efter en sida, max, och tagit boken och bläddrat själv, tuggat lite på boken, eller bläddrat på lite planlöst. Hoppas som sagt att vi kan börja läsa "ordentligt" nu:-)

Skitreklam

Sitter ikväll och ser filmen "When a man loves a woman". Den handlar om ett äkta par där kvinnan har problem med alkoholen, hon får behandling, men när hon kommer hem så är inte problemen lösta för det. De har 2 fina småflickor. Jag såg filmen för typ hundra år sen, och tyckte den var bra då oxå, för jag tror den speglar komplexiteten med alkohol och familjerelationer.

Och med jämna mellanrum under filmens gång så är det denna värdelösa reklam för öl, rosévin, annan sprit... Jag blir så less och ledsen. För det finns inte en enda människa som verkligen BEHÖVER se reklam om alkohol. Eller knark. Eller annat som bryter ner oss människor och förstör. Jag minns när de började med alkoholreklam, då var det sent på kvällen och inga barn behövde se eländet. Nu är det dygnet runt, och de sjunger ölets lov... Faktiskt var det bättre förr, innan reklamens tid. För vi är som grodor som blir långsamt kokta, märker inte vilken skit som smyger sig in i våra vardagsrum, våra tankar. Och min dotter ser reklam för alkohol varje dag...

Alkohol är ett lösningsmedel som löser upp familjer och äktenskap, men löser inga problem. Tar bort lycka, trygghet, framgång, intimitet och kärlek.

Alkohol tar bort visioner, hopp och ekonomiska tillgångar. Slutligen även den fysiska hälsan. Det enda alkohol inte kan lösa är problem.

Det kommer väl aldrig bli så att man drar ner på reklamen för alkohol, för det handlar ju alltid om pengar. Men det är riktigt bedrövligt att även småungar ska behöva se eländet. Vad vill vi ha för framtid? För kom inte och säg att vi inte blir påverkade av det vi ser? För ingen tror väl att Norrlands guld, Falcon, och alla andra tycker det är kul att tippa pengarna i sjön genom att satsa på reklam varje kvart dygnet runt?

Sodom och Gomorra... :-/

Plötsligt händer det!

Idag är en bra dag. Det verkar iaf Alva tycka, för hon bestämde sig på förskolan för att gå, och resa sig och gå och vända sig och gå tillbaka... Och sen har hon gjort det ikväll här hemma oxå, så jag har fått se det med egna ögon. Dixie är ju tacksam att ha inne en kväll som denna, Alva fann det roande att gå efter Dixie i hallen, fram och åter, fram och åter... för Dixie ids ju inte sitta still när Alva är i farten:-)

Det är ju inte de absolut första stegen som Alva tar. De allra första tog hon på makens födelsedag i april, min svägerska lurade Alva till att gå några steg. Men det gillade ju inte Alva, och hon har varit jätteskeptisk när vi försökt locka henne att komma till oss. Förra tisdagen när vi var hos mormor så gick hon 4 små myrsteg, mormor uppmuntrade det järnet och så skedde. Men i tisdags så gick hon helt självmant mellan 2 möbler i vardagsrummet, ett par gånger, medan hon busade med mamma. Och idag så har hon inte behövt ha stöd inom närhåll, utan bara gett sig iväg. Hon sätter sig ju om hon känner sig osäker, sen reser sig hon sig igen och fortsätter. Jag våndades över om jag skulle ta mig tid i 10 sekunder för att hämta kameran, men jag valde att bara stå kvar och njuta av ögonblicket över lillans "framfart":-) Men imorgon tar jag kort, och ska nog se om filmkameran är laddad oxå:-)

Ooops...

Kära nån vad tiden går fort när man har roligt, det var längesen jag bloggade nu. Men förra veckan var det fullt upp på jobbet, som det varit hela maj oxå, i och för sig... Och så bestämde jag mig på fredagskvällen för att, om det funkade för de övriga, att jag å Alva skulle åka till mamma och pappa. För lillsyrran var nämligen där, liksom hennes familj, förstås. Tänkte att det ju är roligt om kusinerna får leka med varann litegrann. Fast stackars mormor har inte en lugn minut när hon har 2 barnbarn där, för de är svartsjuk på varann och vill ha hennes uppmärksamhet, och sitta i hennes knä, bli buren, peka på lampan osv... Hon gör det för hemskt bra. Jag skulle bli ganska stressad:-)

I söndags var vi först på gudstjänsten i Barsele, vi levererade en tårta oxå. Eller... en riktigt kladdig kladdkaka med grädde och persika på. Yummy, precis vad jag själv var utomordentligt sugen på:-) På eftermiddagen satte jag mig i sängen med datorn och började knyta ihop alla tankar inför kvällen. Det var bön- och lovsångsgudstjänst, och det blev så att jag fick göra typ allt. Förutom att jag till slut fick sånghjälp av älskade maken. Ja, göra typ allt innebär att jag fick va mötesledare, lovsångsledare och berätta några tankar jag haft.

Igår drog vi till Lycksele för att lyssna på Pyrets hjärtljud, alltså, jag hade tid hos barnmorskan. Allt såg riktigt bra ut, jag har fortfarande bara gått upp 0,5 kg sen invägningen, så det känns ju riktigt bra! Hemligheten är väl att jag äter små portioner, får inte i mig lika mycket längre. Hoppas det funkar som metod sen när Pyret föds oxå! Ja, vi gjorde ju lite ärenden oxå, så klart. Faktiskt spenderade jag hela 550 kr på mig själv i kläder, vet inte när det hände sist! 2 fina klänningar och underkläder. Nu känner jag mig redo för att gå på bröllop i sommar:-)

Och idag har mamma varit här och umgåtts med Alva hela dagen, medan jag vankat omkring i trädgården och påtat på. Nu har jag fixat 2 drivbänkar där det förhoppningsvis ska komma upp 2 sorters sallad, morötter, rädisor och sockerärter. Blir spännande att se om det tar sig, är ju inte hemma på att så frön och fixa med egna grönsaker. Och så har vi rensat bort lite gräs, ogräs och maskrosor från rabatterna, flyttat ett par blommor som håller på att växa ihop med andra, men sånt göra har jag kvar en hel del av. Så mamma har lovat att komma tillbaka och va barnvakt:-) Ikväll har jag och maken med gemensamma krafter tagit större delen av gräsmattan oxå, var verkligen hög tid att klippa gräset! Men det går ju inte så bra när det regnar oavbrutet... Känner mig faktiskt lite chockad över att vi haft så fint väder och värme idag, och inte en regndroppe. Hade glömt hur det känns! Alva, jag och mamma har varit ute precis hela dagen, fram till middagen, och det är lite ovanligt för att va oss, men det funkade hur bra som helst med finestongen. Hon gillar ju att upptäcka nya grejer:-)

Som fotot visar så har jag i år fullt med knopp på både Gullklematis och Alpklematis. Åh vad jag längtar tills de slår ut! Det har tagit några år för dem att ta sig bra, men i år är det dags att njuta lite:-) Däremot så har 2 rosor dött under vintern, en som fanns här sen innan som jag inte alls vet vad den heter, och så ännu en Polstjärna. Den sistnämnda ska ju trivas här upp i norr, men jag har haft ihjäl 2 st hittills. Däremot har min Flammentanz överlevt! Yeay:-)

Nationaldag

Jag fick sova till strax före 9.00 imorse, och ändå har jag varit så sjukt trött idag. Men det är ju några morgnar som jag vaknat 5 och inte kunnat somna om, så jag ligger lite back på sömnområdet. Vi har i alla fall tagit oss en sväng in till Storuman för att kolla på en gungställning som vi ska köpa. Efter lunchen på Sibylla så råkade vi på några kompisar som vi följde med hem på snabbfika. Alva visade vägen till leksakerna, tror minsann hon kom ihåg vart hon skulle för att leka av sig lite:-D När vi kom hem så städade vi, gjorde egen pizza (jag VET, både hamburgare och pizza på samma dag...!) och fortsatte städa. Nu tror jag minsann maken har somnat om där uppe vid nattningen:-) Jag har redan varit upp en gång för att kolla läget, och då viftade han bort mig. Men jag tror jag intar den där "varma" fruktsalladen snart, den är kanske ljummen ännu iaf...

Dance fever

I onsdags på jobbet så gav jag mig i kast med ett nytt anbud, och jag bävade, för jag hade ju bara till igår på mig. Jag jobbar ju halvtid. Typ. Men, vi har så många bra dokument efter att ha gjort så många anbud förut, så faktiskt så klarade jag och chefen av det. Typ.

I onsdags tog jag ut killarna på promenad på lektionen, för jag hade inte tid att förbereda nåt annat, och promenader är bra för alla. Men jag fick sån hosta direkt efter det, vilket jag först bara trodde var ansträngningshosta. Men den har hållit i sig. Skrällig och slemmig är den, så det låter nog värre än vad det är, faktiskt. Så i fredags på jobbet kände jag febervärk i benen, tung i huvudet, skrällhostan kvarstod. Så jag checkade ut ett par timmar tidigare och bokade in mig hos föräldrarna. För min erfarenhet av febervärk i kroppen har visat mig att om jag bara lägger mig och får koppla bort allt en stund så KAN det va så att jag slipper den där förkylningen... Därför ville jag ha barnvakt till Alva, ochjag tog med Dixie oxå eftersom maken jobbar 12-timmarspass då det är helg. Tiger är hos svärfar.

Jag tog alvdedon vid lunchen, och lade mig nästan ett par timmar fram till eftermiddagsfikat, och kände mig genast rätt så pigg. Tills jag strax blev trött igen:-) Men idag är det faktiskt rätt så bra, tycker jag, inga piller har intagits än, och då har jag ju varit vaken sen kanske 7.00 eftersom Alva vaknade då och typ satte sig i mitt ansikte:-D

Dansfeber, ja... jag höll mig vaken igår för att kolla vem som skulle vinna Let's dance, och min favorit vann! Otroligt! Men sen var det skönt att gå isäng, fast jag sovit på eftermiddagen så kunde jag somna igen. Men Alva har stökat och varit orolig inatt och klistrat sig mot mig, så vi har då inte frysit. Man gör inte det på det här pensionatet:-)

Åtminstone 3 av 4 helger i maj månad har gått till sjukdom, att vi fått stanna hemma för att jag eller Alva varit sjuk. Den helg som vi var friska så hade jag ju faktiskt bett hela veckan att vi skulle få vara friska, för jag ville verkligen förlja med till Umeå på Kristihimmelshelgen. Och det funkade ju, så jag borde väl be mer om att vi får vara friska, förstås:-) Men idag har jag tänkt mig på 30-årsfirande, faktiskt, för jag är ju i fin form. Med skrällhosta och allt:-)