Men hur svårt kan det va?

I förrgår var jag superpeppad på att snabbt sy ett par vanliga byxor till Alva, för hon har just inga "finbyxor" som sitter bra om magen på henne. Hon har väldigt få såna över huvud taget... Så, i fredags kväll ritade jag av mönstret och i lördags satte jag mig för att sy. Alva satt på golvet och var överlycklig över att va i ett rum fullt av nya grejer att undersöka:-)

Första indikationen på att nåt var fel var att framsidan av byxorna inte var lika lång som baksidan av benet. På bägge byxbenen.... Men jag tänkte att jag kanske ändå slarvat lite och råkat rita av ena delen i en större storlek. Men vad det tjorvade - byxlinningen var ju gigantiskt stor! Och varför läte jag inte på mönstret då, undrar väl nån vän av ordning. Jo, för att jag köpt en Ottobretidning där allt står på tyska, och jag orkade inte gå å och hämta en svensk tidning för att läsa hur man syr byxor. Dumt.... Jag gör det nästa gång, faktiskt.

Ja, andra indikationen är att ena byxbenet är vidare än det andra:-) Men det går ju att sy in, och byxbenen är tillklippta i samma längd. Men... vad det kan strula när man tror att man kan nåt som man uppenbarligen inte begrip:-)

Idag på morgonen skulle jag dekorera en tårta till kyrkkaffet - det är ju fars dag. Jag klev upp tidigt å allt för att hinna en del innan Alva tar min uppmärksamhet i anspråk. Jag hade spanat in en "enkel tårta" på Johannas tårtor eftersom jag ändå har så mycket begrepp att det ska gå fort även på en söndagsmorgon:-) Ja, det blev inte bra. Min kristyr - färdigköpt och med extra avklipp topp - bara flöt ut över mina tullisar. Efter en halvtimmes ångest över det usla resultatet så gick jag och färgade mer marsipan och gjorde cirklar som jag lade över alla "blommor" och över en del stjälkar. Men jag tror den är god iaf, ifall nu nån vågar äta av den. Här hemma tog det så lång tid, så jag skjutsade bara dit tårtan, klädd i mysdressen:-)

Det finns väl inga genvägar till att få ett gott resultat, satt jag och tänkte på när jag körde hem från kapellet. Även om jag i huvudet har tänkt ut hur det ska bli (det ska bara ta en timme att sy byxor, t.ex.) men inte övar så kan ju det där uttänkta resultatet minst sagt låta vänta på sig. Jag är tyvärr en sån person som hatar att öva in en egenskap - jag vill att den bara ska finnas. Men jag får väl ändra på mig. Igen. Man utvecklas ju under hela livet, och det är ju kul! Det är bara lite gruvsamt innan man nått sina nya nivåer:-)