OJ vad jag frös när jag vaknade vid 6-tiden på morgonen, men jag härdade ändå ut till 7.15. Jag sov i kläderna och ullkofta, men det hjälpte inte. Men jag klev upp och lade mig i kammaren i stora huset istället, där var det någorlunda varmt. Egentligen fullt tillräckligt varmt, men jag hade väl blivit lite väl nedkyld. Men så här såga Alva ut när jag kom in och väckte henne och Jonas vid 9-tiden. Egentligen låg filten kvar över magen, men jag ville visa benen. Hon har hasat sig nedåt och lagt benen utanför barnvagnsliften. Cool tjej, va?? :-) Mössan har ju naturligtvis oxå åkt av, den gillar hon ju ändå inte:-) Men hon var riktigt kall om benen efter 2 timmar utan filt. Vi åt frukost tillsammans med de andra och sen åkte vi mot Umeå. Fast först åt vi lunch i Ö-vik, och där vägrade Alva äta. Igen. Så med bävan satte vi oss i bilen igen, men kom på att det ju bor en kusin till Jonas på vägen, så vi bjöd in oss dit. Så trevligt! Jag önskar att vi bodde närmare varann, för jag gillar dem verkligen! Där sov dottern en bra stund i min famn igen, och sen fick hon i sig mat.
Vi kom till Umeå rätt sent, gjorde Biltema i flygande fläng och åkte sen till Max och tog hämtmat. Sen åt vi alltsammans hos Jonas syster, checkade mat och blöjor på dottern och åkte sen i marschfart hemåt. Men i Rusksele så tyckte inte Alva att det var kul längre med detta bilåkande, hon började va rätt rastlös. I Norrbyberg skrek hon bara rakt ut, och då bestämde vi oss för att sova över hos mina föräldrar, trots att vi därifrån bara har 4 mil hem. Det kändes som att dotran behövde mat och sova ordentligt i en säng NU. Och så blev det. Så fort vi lade henne i sängen så blev hon på charmigt humör igen och låg och sparkade glatt med benen. Hon somnade väl vid midnatt:-s
Om man tänker till så är det ju rätt långt att åka från typ Kramfors till Storuman på en dag för en 4.5 månaders bebb. Jag fattar inte riktigt hur vi tänkte där, men... det löste sig ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar