Högerhjärnlig

Ja, ni ser ju. Även jag har gjort ett litet test på skoj om vilken hjärnhalva som är mer dominerande, och nog stämmer väl det där, tycker jag. Lite. Den högra hjärnhalvan har tappat sin gula färg, men det går väl att se ändå.

Jag älskar alltså bilder, kaos, kreativitet, fantasi, intuition, nyfikenhet... Jag ska ha lite svårare för regler, språk, strategier, rationalitet, logik och detaljer.

Nja, jag tycker jag är väldigt rationell, logisk, vill veta reglerna (förutsättningarna) och tänker alltför mycket på detaljer. Men jag har hyfsad intuition, är kreativ ibland och ser faktiskt saker i bilder. Egentligen borde väl resultatet vara 50/50, men... det är ju bara ett test och inte verkligheten.

Nå, hur får det här sitt uttryck i mitt vardagliga liv? Jag tänker nu på sömnad. Faktiskt ;-)  Före jul gick jag med i en grupp på fejjan som heter typ "sy din garderob med en plan". Och jag älskar att göra planer, gjorde den detaljerad med vilka tyger, hade tänkt igenom färger etc så att det skulle gå att matcha lite smidigt. Men när det nu kommer till kritan så tycker jag att det är såååå trist att hålla mig till den här planen. Just nu har jag fått hem fina vår- och sommartyger, så jag vill sy barnens sommargarderob. Dessutom har jag ju gjort mig av med några kilon, och ska förhoppningsvis fortsätta så ett tag, så bara det är jätteomotiverande i syperspektivet. Att behöva sy om allt sen för att kunna ha det? Ja, jag måste ju ha lite tilltro till att jag faktiskt kommer att gå ner mer i vikt. Nä, jag sparar mina "fintyger" till då jag kan ha lite roligare storlekar och roligare modeller på kläder.

I helgen hoppas jag få mig lite tid i syrummet. För 2 veckor sen så roade jag mig med en hel lördag med att bara rita mönster och klippa ut i tyg till barnen. Sen har det liksom fastnat där, för egentligen borde jag hålla mig till min sk. vårplan (den jag gjorde till "sy din garderob med en plan"). Dessutom den där prinsessklänningen som är halvfärdig är oxå ett ok på mina axlar, tycker inte den blir bra. Men jag kan kanske återkomma till den senare och bara sy annat en stund..

Jag bryter mig loss nu och ska bara ha kul i syninga, helt enkelt :-)

Hipp hipp!

Tänk, för 3 år sedan var det en gnistrande kall dag, -30, och Alva var några timmar gammal. Första veckorna kallade vi henne helt enkelt för Lilla My, för hon blängde på oss hela tiden.

Älskade unge, så spjuvrig, lillgammal och egen. Hon får mig att älska mer än jag trodde var möjligt, bredda mitt tålamod, ibland tappa humöret totalt, och jag får skratta ofta!

Som hon själv säger flera varje dag: "Men mamma, jag är faktiskt ingen liten bebis längre!". Det har hon fått från "Bikupan", och det är bara en sak som får oss att brista ut i skratt :-D

Kalaaaas!

Alva var helt uppe i varv på förmiddagen, för hon kom minsann ihåg när jag igår sa att hon idag skulle ha sitt kalaaas! Ja, hon säger så, mycket lyckligt :-) Igår städade vi hela dagen och fixade på med pynt och sånt. Imorse steg jag upp 7.15 eftersom Alva ändå hade väckt mig, och då fick Alva syn på alla ballonger... Åhhhhh!

Maken fick utrycking kl 10.00, inte speciellt lägligt 2 timmar innan kalasdags! Men jag har ju världens bästa föräldrar, så de var här strax efter 11 och hjälpte mig med sista fixandet.

Det blev ett Mimmikalas, hade funkat minst lika bra med Prinsessan Sofia. Eller att vara utan tema... Men nu blev det ett Mimmikalas. Jag  hade bakat alldeles för mycket, gästerna åt ju inte alls upp det jag bullat upp.

Alva fick så många presenter att hon inte ens orkade öppna alla på en gång. Vi får ta det lite lugnare nästa år... Grejen är att vi inte ger så fasligt mycket grejer mellan födelsedagarna och jul, men vi får kanske sprida ut det lite mer :-)  Alva fick fasligt mycket kläder. Jag som har klippt ut så mycket och har än fler planer inför sommaren... Nåväl, det ska väl inte hindra mig från att sy av alla fina tygerna :-)

Jag tror att tjejen var supernöjd med sitt kalas. Hon och kusinen sprang och jagade varandra med varsin ballong i högsta hugg, och så lite ljudnivå oxå, så klart :-)  Gabriel sprang oxå runt, men hann ju inte alls med de två större. Och lillkusinen satt på golvet och tittade stort på de där större som lät så mycket.

Alternativ bobåkning?

Alva skulle vara ute och åka bob en stund. Nog såg jag att hon lagt sig på boben, men jag fattade inte att hon somnat förrän maken stannade till med traktorn uppe vid vägen, utan minsta reaktion från denna tjej. Att hon var riktigt trött förklarar ju oxå varför hon en halvtimme tidigare inte ville åka traktor...

18 månader ung

Min fina lillkille har blivit 18 månader! Det är full fart på honom, han har nyligen lärt sig gå, och nu är det sällan han kryper. Jag ser faktiskt mest bara ryggen på honom numera :-) Jag hade en hemsk dröm i helgen, att han satte fart och och försvann för mig ett par timmar. Läskigt :-s  Tur att det inte var sant!

Nä men G har massor av tänder, han gåspringer, jagar sin syster nästan jämt, är mest go och glad, men han har minsann snappat upp hur man gråter krokodiltårar. Han har varit friskare hittills än vad han storasyster var i samma ålder, så det är ju skönt!

Vi (jag och maken) känner oss glad varje dag över att vi får vara föräldrar till denna guldklimp!

Den där kampen

Jag vet att jag i november skrev ett inlägg om att jag inlett nya vanor. Att jag åt mellan 10.00-18.00, men inte kommit igång med träningen. Och det var då helt sant, jag har fortfarande inte kommit igång med någon träning. Däremot så var det så att det blev december. Adventsmys.. och de där byxorna som hunnit bli en cm för stor, satt snart åt kring midjan igen.

Men TUR att det kommer en januarimånad då man nästan varje år börjar om med nåt. Jag kör med lågkolhydratkost, och försöker att inte fika så sent på kvällen. Jag använder mig av matdagboken där jag antecknar allt jag äter. Det är så att väldigt många kilon behöver putsas väck. Hittills är det 3 kg, ett kg/vecka, men jag tycker det är helt ok. Jag hade från början tänkt att det kanske skulle ta 2 år, vi får väl se. Och det bästa av allt - när jag gått ner nästan allt så har maken lovat mig en liten present...

Jag vet inte om det blir just denna modell, men jag skulle gärna ha en Pfaff.

Hinder: Jag har taskiga knän, samt fortfarande foglossningsproblem med strålande smärta när jag gör vissa saker (t.ex. promenader:-(  ). Men, nåt sätt att motionera på borde ändå finnas. Ge gärna tips!

Resurser: Både jag och maken kör samtidigt. Vi äter samma "huvudmat", men han lägger till en del fett för att få till LCHF. Jag har gjort upp delmål, per 5:e kg jag går ner så får jag göra nåt kul eller införskaffa något jag behöver. Jag kom över värsta sockerabstinensen efter 3-4 dagar, men de var smått besvärliga..Vi har träningsredskap här hemma, så jag behöver ju inte lösa nåt gymkort som jag ändå bara ska ha dåligt samvete över att jag aldrig besöker. Jag är less på att se foton av mig själv där jag fortfarande, efter rätt många år nu, inte riktigt känner igen mig själv. I mina ögon så är jag 35kg mindre! Så nu är det bara att se till att fotona om ett år eller så stämmer mer överens med min bild av mig själv :-)

Gångar och annat mys..

Faran med att följa ett trädgårdsprogram, t.ex. Trädgårdskampen eller Trädgårdstoppen, är ju att jag får idéer: SÅ DÄR VILL JAG OXÅ GÖRA! Så nyss ett avsnitt i trädgårdskampen där de skulle anlägga gångar i alla trädgårdarna, och.. jag har ju funderat på det tidigare, men inte varit konkret alls. I höstas gjorde jag iaf 3 trädplanteringar i mitten av gräsmattan som är på sidan av huset, jag har ju liksom inget "tak" i trädgården, inte speciellt mycket "vägg" heller. Mina plantor som sattes för snart 4 år sedan sattes tätt, tätt, eftersom jag fick väldigt mycket från mamma. Och det och har ju ökat en del i omfång är rätt så ihopväxt nu. Barnen är ju rätt stora i sommar (3.5 och 2 år) och vill nog springa omkring rätt mycket i trädgårn, så jag tror jag får en del tid då till att ta tag i såna här supersizeprojekt. I teorin låter det ju bra iaf..

Sånt här ser ju så mysigt ut, jag vill ha en björkstege nånstans med nån klängväxt som växer upp efter den!

Kan sälv...

Vår lilltjej fyller 3 år om en dryg månad, och det är ju bara att inse att hon faktiskt inte är så liten längre. Vi luras hela tiden att tro att hon inte kan så mycket, men... det gör hon. Jag blir paff nästan varje dag av alla färdigheter hon har :-)  Ok, det är ju inte så att hon alltid lyckas perfekt... som att hälla mjölken i tallriken till gröten... Men om det bara är lite mjölk eller fil i paketet så går det rätt bra, faktiskt. 

Alva började sjunga sånger i början av sommaren för 1.5 år sedan, och det har hon fortsatt med. Nu slurpar hon i sig nya texter, men hon sjunger också gärna alla gamla som vi alltid sjungit. Men för att hotta upp dem lite så har hon sen tidig höst fått oss att sjunga varannan stavelse eller vartannat ord, beroende på hur sången är. Så blir t.ex. Blinka lilla så här:  Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.

Vår lilla charmiga tjej kan bli helt otroligt jätteledsen, och helt otroligt superarg.. och sen ledsen. Detta när hon inte får som hon vill, när hon slagit sig nånstans eller lillebror retas eller lägger sig över henne så att hon sitter fast, eller om vi gör rörelser till en sång, som bara hon får göra rörelserna till :-)  Ja, livet med barn är spännande, man vet aldrig (sällan iaf) hur en treåring reagerar på nånting. 

Jag gör eftergift på det där att jag inte gillar kladd och har börjat släppa in Alva mer och mer i köksgörningarna, och hon älskar att få "hjäpa till" :-) Det är ju rätt sällan jag upplever att jag får den hjälp jag skulle önska, men hon måste ju få lära sig i tid.

Alva slurpar i sig nya ord och meningar oxå som hon flitigt använder. "Söö fösiktit", tyckte hon att en av våra kompisar skulle göra igår kväll när hon sa hej då till honom :-)

Apropå hennes födelsedag så är presenterna och kalastillbehören beställda och levererade. Så skönt att slippa tänka på det nu ett par veckor! Fast jag funderar på att göra en prinsessklänning... jag har ju tyg :-) Jag kunde ju inte låta bli att köpa mönstret i somras, och nån gång måste det ju bli av :-)

Syr lite å så...

Här i december har det blivit ett par killtröjor. Den övre gick till barnens storkusin, gillar den faktiskt skarpt. Är lurt att det blir en precis likadan till G oxå. Och den undre gjorde jag till Secret santa, en grej på Vi sytokiga på fejjan. Vi anmälde intresse för att sy till en för oss okänd inom gruppen. Man fick önska lite om vad man ville ha. Hennes son fick denna, då. Jag gillar bägge skarpt, faktiskt. Det är ju inte alltid jag kan påstå det om min egen sömnad :-D