Näe, nu igen?

I veckan så har jag så sakteliga fått inse att jag mår så mycket bättre. Jag har liksom gått och oroat mig över att jag skulle åka på samma åkomma som förra veckan, eller att den inte skulle gått över på riktigt. Men det har den:-D Jag mår bra!

I onsdags tog vi oss äntligen i kragen och tack över till ett av grannhusen. Där bjöds det på gofika och det är ju alltid kul att se hur andra bor! Vi har över huvud taget riktigt fina grannar, det är ju nåt som man inte alls kan räkna med när man flyttar nånstans, men vi verkar ha haft riktigt tur på det området! Förra veckan t.ex. när det snöade så kom en granne med baklastaren och skottade upp vägen ner til oss, bara så där! Fantastiskt!!

I torsdags så övade, eller mer träffades, Creo igen. Tanken var ju att ha övning, men vi var bara tre stycken.. Men vi har i alla fall kommit fram till vad vi vill sjunga på julkonserten, så från och med nu så är det bara övning som gäller! Och ingen får va sjuk:-P Igår så satt jag och testade olika stämmor, och det är ju bara att inse att jag behöver sjunga upp på riktigt. Rösten har slaggat ihop totalt och så nu är jag bara en alt... Men jag vet att jag kan va sopran, så jag ska försöka sjunga några gånger/vecka i alla fall för att hålla igång! För det nya detta år är att vi är en damkör. Killarna lyser med sin frånvaro, och maken har inte lust att va ensam kille. Och det kan jag förstå. Men det kan va uppfriskande med damkör, det går ju åtminstone att ge det en chans! Måtte bara alla hålla sig friska, för vi är inte många..


Men tillbaks till den gångna veckan. I fredags så tog jag på mig en extra middag på jobbet, och var oxå där. Men under senare halvan av middagen så började jag må så illa, men jag härdade ut en stund till. Men jag hann inte ens från jobbet förrän jag fick knäböja inför toalettstolen:-s Där flög kvällens planer sin kos. Jag hade tänkt gå ut och äta med maken och sen vara med på ungdomssamlingen där det skulle berättas om Tanzania och det nya projekt som församlingen håller på att gå in i. Jag blev tvärirriterad över att ännu en helg skulle gå till sjukdom - ska det va så här?? Nåväl, jag bannlyste maken här hemma eftersom han hade jobbarhelg. Förra gången han hade det så blev han ju själv sjuk och gick miste om en del helgersättning.. Jag vet att han grämde sig över det, så jag tyckte han kunde sova nån annanstans på fredagsnatten. Jag såg faktiskt en inspelad film, men döm om min förvåning när den bara tvärslutar - innan det uppenbarligen var dags för det! Sååå irriterande! Har dock hittat den på tradera, så jag ska nog köpa den och se den klart. Och - när jag gick och lade mig så mådde jag riktigt bra, så jag kanske bara hade fått i mig dålig mat?? Vet inte..


Igår så blev just ingenting gjort. Jag var ganska trött och det kan väl även ha berott på att jag åt så lite riktig mat, åt ju bara kräm och soppa under dagen, och ett par smörgåsar. Men på kvällen så åkte vi (jag och maken) till ett par vänner på middag, och det var så gott! Tacos är gott varje gång, kanske för att jag numera äter det så sällan:-)


Idag så har jag oxå tagit det lugnt, men jag har tagit fram en älgstek och tänker göra en god gryta på det. Och så palt till mig, för det var ju några veckor sen sist:-P

Say hello to our little baby:-)

Här kommer ett par ultraljudsbilder på vårt underverk - say hello to our little baby! Som jag skrev i förra inlägget så vinkade Knådden glatt när jag fick syn på honom/henne första gången, och mitt stackars blivande-mamma-hjärta svämmade över:-) Är Knådden inte den finaste??
Allt verkar oxå vara väl:

• Normal hjärtaktivitet
• Normala andningsrörelser
• Normala fosterrörelser
• Normal fostervattensmängd
• Moderkakan är normal och ligger högt i livmoderns framvägg, vilket tydligen var riktigt bra eftersom den då inte är i vägen för bebben.

Allt detta är ju nytt för oss, så klart, men även att vi blev framflyttade med 3 veckor!! Så nu tycker de helt plötsligt att jag är i vecka 20 istället för vecka 17. Jag har dock funderat... detta är ju baserat på bebisens storlek, eller hur? Jag vet ju så väl hur välväxt min maken är, och tänker att det kanske bara är en välväxt 17-veckors bebb? Nå, jag tar inget av'et för nån sanning. Huvudsaken att Knådden så småningom vill komma ut till oss!

Helgen med akuta inslag..

Jag har haft en halvspännande vecka! Har först och främst varit med om förstoppningen ALLAN så jag var hemma onsdag-fredag från jobbet och led. I fredags ringde jag ändå sjukan (vårdcentralen heter det visst på andra ställen) för att kolla om det gick att få slurka i sig ett par droppar laxoberal eller liknande för att få till det där sista. Men där blev sköterskan orolig och ville att jag skulle komma in... av olika anledningar så åkte jag inte in just då. Det kunde visst va nån infektionsrisk eftersom jag hade ständig värk, men mer och mindre. Sköterskan ringde till och med upp vid sjutiden för att kolla om jag skulle komma, och hon poängterade att jag var välkommen under natten ifall jag skulle behöva... det fick mig ju att börja fundera över allvaret i det hela. Jag gjorde en överenskommelse med maken om att jag skulle in på lördagen.

I lördags åkte vi in till sjukan på eftermiddagen och sköterskan gav mig klyx i väntan på att läkaren skulle komma och klämma och känna. Läkaren klämde, kände, ställde frågor och skickade mig till Lycksele till akuten och BB för ytterligare undersökningar. Stackars dialyssköterska som skulle försöka få ut 5-6 rör blod av mig, han fick hålla på i 25 minuter med att leta runt runt efter nåt bra ställe... Fick till slut komma upp på BB för observation under natten och där var det 100 frågor, och barnmorskan var inte rädd för att ta reda på läskiga detaljer om avföring:-) Nåväl, maken åkte hem och jag övernattade. Och sov så där, jag blev lite orolig under natten då jag fick veta att jag hade blod i urinen. Jag vet ju inget om sjukvård/kroppen och vet inte om sånt är väldigt allvarligt eller bara lite smådåligt. Men de har biblar på BB oxå, så jag läste en stund.

Idag när jag vaknade så kom en läkare och undersökte mig, igen, alltså. 3 läkare på några timmar... Nåväl, hon jobbar väl där på gyn/BB, så det kändes extra bra. Vips så bestämdes att vi skulle kuna göra ultraljudet med den här läkaren, för jag hade ju annars tid för det dagen därpå. Tyvärr så gick det så snabbt med det så maken inte hann komma ner i tid:-( Men oooh vilken upplevelse - första filmsekvensen vi såg så vinkade bebben glatt åt oss. Såg jag inte ett leende oxå?? ;-) Allt såg iaf bra ut och mitt hjärta svämmade över!

Efter ytterligare provtagningar (ny stackars kämpande sköterska) så fick vi åka hem. Spenderade eftermiddagen med mamma och pappa och visade upp våra fina UL-foton (kommer strax i en blogg nära dig:-)

Skit och böner..

Så vad har hänt den här veckan då? Jo, det visade sig ju att min lite krånglande mage har fått sig en förstoppning. Detta är 3:e dagen som jag är hemma från jobbet, men nu känner jag att det iaf håller på att vända. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Snacka om att det är invalidiserande att inte kunna göra de behov som behövs göras, hela kroppen reagerar på det. Jag har inte kunnat stå upprätt, det gör ont för varje sittning, stiga upp, vändning i sängen, hostning mm. Instinktivt så vill jag bara hålla mig superstilla, men det är ju inte så man ska handskas med förstoppning. Men jag försökte iaf...

Inatt fick jag panik. Maken jobbade och jag insåg när jag lalde mig att jag glömt ta ett par alvedon för att inte ha så ont i magen. Men jag kunde somna ändå. Så vaknade jag av att jag behövde vända mig/ändra sovställning och det högg till i magen och underlivet. Jag tänkte att jag höll på att få ett missfall! Telefonen hade jag lagt brevid mig för att kunna ringa på ambulans, men jag kom på att ju faktiskt är kristen:-), så jag bad till Jesus att "nu måste du skydda Knådden!" Och jag somnade om. Jag vaknade igen av att jag bytte sovställning och tänkte automatiskt att "nu kommer det att göra ont!". Men jag kunde röra mig obeindrat, vilket jag inte kunnat dittills på ett par nätter! Imorse då jag skulle upp så gjorde det knappt ont över huvud taget att svinga benen över sängkanten, jag kunde även stå upprätt! Och gå upprätt nedför trappen utan att magen protesterade vid varje steg! Bra början på dagen alltså - Tack Gud!

Nu är det lite sämre igen, men jag har pratat med barnmorskan, och i sämsta fall så är det så här det kommer att va; problem med förstoppning nu och då.. Inte drömmen, direkt, men om andra överlever det så ska väl jag oxå kunna göra det, tycker jag!

Snart kommer min kompis pianostämmaren hit - ska bli lovely att spela piano utan att hurves!!

Huskvarna tur och retur

I torsdags åkte jag, maken och 2 vänner med bil ner till Huskvarna. Anledningen till det var att det i fredags och lördags var en lovsångskonferens där nere, och det verkade ju som en bra idé att åka dit:-) Snacka om slitigt att göra 240 mil på en weekend, inget jag vill göra speciellt ofta. Men vi har iaf sparat en hel massa pengar till församlingen genom att köra själva, alltid något!:-)

Vi åkte som sagt i torsdag, kl 14 närmare bestämt. Vi tog avstickaren till mina föräldrar för att lämna av Dixie, och då hann jag ju krama om syrran, bäsen och svågern oxå - kul! Sen åkte vi helt enkelt bil under rätt så lång tid... Oturen för oss var att årets första snö kom i onsdags och torsdags, så det var lite snöspårigt och halkigt tills vi hade passerat Bjurholm. Och det fick maken ta, för jag gillar verkligen inte halkan.. Hur som helst så åt vi middag i Övik och sen åkte vi i princip non stop till Huskvarna, med några besträckarpauser. Vi kom fram vid 6-tiden på fredagsmorgonen... Grejen är ju att det är smart att köra lite sakta när man är trött, så även om vi var 3 st som turades om att köra så är man inte så piggelin mitt i natten. Men allt gick bra.

Vi 8-tiden så fick vi gå in på Kungsporten och sova i soffor ett par timmar. Vi fick även möjligheten att ta en dusch, och det var guld värt! Kl 12 började incheckingen och kl 13 gick startskottet för konferensen. Det var härlig lovsång från start och jag tänkte för mig själv att det var lite skönt att se att de i lovsångsteamet då var en hel del äldre än oss. Så det är ingen ungdomsrörelse vi håller på med, även om en del i Storuman kanske tror det... Sen var det undervisning av hög klass under dessa 2 dagar, blandat med lovsångssamlingr och ett par kvällsmöten. Vi sov på fredagsnatten på ett hotell i Jönköping, och det kan jag ju säga var en otrolig skillnad att komma direkt från ett lovsångsmöte och hamna i receptionen på hotellet, som även var pub, för incheckning där. Skilda världar... Men det var inget oväsen där på natten, så i princip hade jag kunnat sova gott, det fanns iaf förutsättningar för det. Men jag var nog så övertrött att jag mest bara dvalade under natten.

På lördagen åkte vi innan kvällsmötet var slut. Det var en konsert först av allt med en utländsk snubbe, och vi skulle ju åka upp till Stockholm för övernattning. Vi var alla överens om att vi kunde dra oss iväg tidigare. Tyvärr missade vi då förbönsmöjligheterna som skulle komma efter konserten, men vi prioriterade några timmars längre sömn.

OJ vad jag sov gott under lördagsnatten, eller egentligen under småtimmarna på söndagen, för vi kom ju till Stockholm vid midnatt. Vi dröp isäng på en gång. Jag hade turen att få slafa på vardagsrumssoffan, den är ganska lik vår egen hemma. Och jag plugade igen öronen och somnade på en gång! Sov till 7.45, vi skulle äta frukost kl 8.. Och värdinnan i lägenheten hade stigit upp tidigt och lagade gröt och ställde fram godsaker till frukost, så det kändes nästan som hotellfrukosten vi fick på lördagsmorgonen. Men detta var liksom mer värt, ju! Mätta och nöjda åkte vi vidare kl 9. Vi stannade till hos en moder till en av oss på vägen för förmiddagsfika, tog en senare lunch i Birsta och anlände till mina föräldrar på kvällsfika halv åtta på kvällen. Jag och maken kom hem strax före tio, och då var jag riktigt, riktigt trött, kan jag lugnt deklarera! Söndagen var min tröttaste dag på helgen, jag orkade bara köra mellan Gävle-Söderhamn *rodnar något*, sen körde de andra 2 resten. Tack för det vänner!

Sammanfattning: vi är nog alla mycket mycket nöjda med undervisningen vi fått! Och så har den familj jag ingår i investerat i både skivor och lagt in en prenumeration på lovsångspaket som utkommer 3 ggr/år. Är väl inte så jättepigg idag, men så behöver jag ju inte sitta och köra bil så mycket så jag ska nog hålla ut några timmar till:-)

Yiiihaa - jag har scrappat!

Helgen har varit lugn. Maken har tagit bort bandaget helt och hållet från fejset, och han blev förkyld ganska så omgående... han är ju fortfarande rätt så infektionskänslig, om man säger så. Men vi bjöd Hägglundarna på fika på lördagseftermiddagen och så pallrade oss iväg på palt hos Hägglundarna på lördagskvällen. Finfint utbyte:-)

I helgen har det varit en cyber crop (en tävling på internet) på Svensk scrapbooking, och i söndags tog jag mig tid att sätta mig med en LO. Jag har nog inte gjort det sen maj eller nåt liknande:-) Nu blev jag ju inte klar, så inget är inskickat till tävlingen, men - jag satte mig ner i flera timmar och hade det rätt så trevligt! Ska försöka göra det lite oftare hädanefter!!

Och så var det lovsångsgudstjänst ikväll, jag var mötesledare och Ida och Andreas höll i lovsången. Jag tycker det var en bra kväll, förutom att tekniken passade på att strula en del. Men det fanns ändock text på väggen - i litet format:-)

Ett grattiskort från blivande moster

För längesen så fick jag ett så fint mammakort av min syster, men jag har ju valt att inte visa upp det. Fast nu kan jag ju det!

Jättehärligt kort, va? Jag gillar ju det som är färgstarkt så jag blev superglad att få det på posten!
Fotot är från syrrans blogg!

Hjärtslag från en mycket liten en..

Ja, då tänkte jag släppa vår inte så hemliga hemlighet - vi väntar en liten bebb till Skiråsen. Som det står i Bibeln: en stad på ett berg kan inte döljas, och det är så det känns med magen. Den talar sitt tydliga språk om vad som är på gång:-)

Jag har iaf mått riktigt, riktigt bra. Det var ett par veckor där i "början" som jag var lite yrslig och jag trodde jag hade lågt blodtryck, typ. Och så har jag varit riktigt trött oxå, men det ska ju va så. Fast nu har jag fått förhållningsorder om att inta järntabletter, och då ska jag givetvis göra det:-)

Igår var jag till MVC i Lycksele för kontroll och då fick jag lyssna på hjärtslagen:-D Vad fränt - ena stunden hör man tydligt och klart, och sen sticker bebben iväg till nåt annat "hörn" och så får man leta lite innan man hör dem igen:-) Lite trist att maken inte kunde vara med, men jag förstår att han inte vill vara ute och gå omkring i det mumietillstånd som han är. Jag skulle oxå ha stannat hemma om jag var i samma situation.

Jag har blivit så "uppskrytt" på av barnmorskan så jag är totalt högfärdig:-) Jag har gått ner lite i vikt och jag har bra värden på allt, utom järnet då. Känns utmärkt! Dessutom toppar jag ju nu allt genom att inta aloe verajuice på morgonen, så jag tror jag kommer att må sensationellt finfint *hehe*

Vi ser båda fram emot ultraljudet - hoppas bara att vi fattar vad vi ser! Förresten kan ni ju bara gissa hur svårt det varit att hålla sig från att berätta detta. Det är ju det som upptar det mesta av tankeverksamheten! Fast det är nog oxå därför som det blivit få inlägg i sommar/höst..

I'm back!

I helgen har jag varit på hotell Lyktan i Arjeplog på församlingsläger. Det är 5:e året, faktiskt, och det var helt suveränt. Som vanligt! Som jag skrev i det tidigare inlägget så hade jag denna gång hjälp med lovsångsledningen i år, och det var helt underbart! Jag har t.ex. haft tid att sitta och prata med folk, äta samtidigt som alla andra, hunnit vila när det har behövts osv. LOVELY!

När jag kom hem så möttes jag av maken som numera är en mumie. Japp, det är faktiskt sant,han har bränt sig i ansiktet på jobbet, och kan ni tänka er - ögonen skonades, fast den varma spånmassan hamnade på både kinder och panna runt omkring! Gud är god, jag säger bara det! Maken påminner starkt om mannen med järnmasken, fast det är ju då bandage och kompresser i stället för järn... Men han är fortfarande snygg och högt älskad! ♥

Mot Arjeplog!

Så har denna helg kommit, tiden går så fort! Jag ska iväg på församlingsläger till hotell Lyktan i Arjeplog. I år blir det annorlunda, jag har släppt på min kontroll och kommer inte att ha lovsången precis varje gång. Blir ju nalta eljest! Men väldigt skönt, tror jag, för det är faktiskt ett evigt förberedande hela tiden. Då andra sitter och fikar och äter så har jag suttit och förberett mig. Men i år ska jag oxå umgås med folk! *yiiiihaa* Det är i denna loka som vi håller till mest i, där är alla samlingarna.

Har varit så där trött igen denna vecka, och jag funderar ju på om mitt uppsving av pigghet helt enkelt berodde på att jag under en period tog mig ut på promenader... Det är lurt att det är så. Så, då får jag väl maka mig ut igen, för så här trött är det jobbigt att va! Somnar ju innan middagen varje dag, typ, och så får jag problem med insomningen när det är dags att lägga sig. Nåväl, allt är övergående, det känns skönt att veta! Och så väntar jag ju på att laddning aloe verajuice ska komma, det ska ju va grejer!

Annars kan jag skryta med att jag hållit fast vid mitt köpförbud av scrappgrejs! Igår skulle jag till flygplatsen i Vilhelmina, och jag åkte i god tid för att hinna kolla på nå leksaker till alla dessa barn som föds omkring oss. Och i en butik så fanns det leksaker, blommor, barnkläder, prydnadsgrejs och scrapbookinggrejs. Jag spanade in varje scrappinal och insåg att jag inte behövde nånting alls! Lite sorgligt, men sant... Men jag handlade en "jättepin" (jättefin) bullbricka:-)