Öviksturen

Oj vad tiden går fort, det är ju snart torsdag :-s

I helgen var jag och en annan tjej till Övik på lovsångskonferens. Ja, man går på seminarium, får annan undervisning och sjunger en hel del lovsång. Till Gud, då. inte Modo eller så..

Hur som helst så var det så skönt att komma iväg alldeles själv, iaf första kvällen. Vi åkte fredag eftermiddag, och det började sju på kvällen. Lördagen gick hur fort som helst, då var det ju som intensivast med det jag valt i seminarieväg samt undervisning. Jag träffade en del vänner där oxå, det är så härligt med en del, att även om man ser dem sällan så funkar det ändå så bra. Vi valde att åka hem på lördagskvällen, fast det höll på till sen lunch på söndagen. Det var jag som ville hem, jag visste redan innan att jag skulle längta mig smått tokig efter familjen.

Ja hem, då.. det gick väl sådär. Med facit i hand så hade det varit mer ekonomiskt och kanske säkrare att vara kvar och köra hem på söndagseftermiddagen. För jag blev ju så trött då vi passerat Umeå... Jag stannade i Granö, men fortsatte så snabbt jag vågade. Efter 5 minuter var jag dödligt trött. Och till slut tog jag den där power napen som jag satt och funderade på att ta. Och det blev vitt, vitt, vitt...

Det var ju fullmåne, och som det syntes tror jag att jag höll mig på plogkanten rätt så lång sträcka, jag liksom breddade vägen en aning. Som tur var så kom det en bil i rätt riktning redan efter typ 5 minuter, jag höll som bäst på att ringa och försöka få tag på nåt ställe att sova. Och de fina tjejerna skjutsade oss runt i Lycksele tills vi fick tag på nyckel och lägenhet. Awesome!

Det gick alltså otroligt bra ändå, inga stela nackar eller annat läskigt. Det oekonomiska i det hela är ju självrisken för de skador som ändå blev på bilen... Men... Nånstans ska man ju lägga pengar ändå, så ;-)