Mammaliv

- Hur är det att vara mamma? undrade maken häromdagen. Han undrade nog om jag ångrade det eller va nöjd med livet, och jag kan svara utan betänkligheter att det är alldeles fantastiskt! Inget är ju för evigt i vår nya värld, utan Lillan förändrar sina mönster och rutiner ganska regelbundet. Men inte allt på en gång, förstås. Fram till för ett par veckor sen så satt vi rätt mycket tillsammans i soffan och myste hela dagarna. Små korta stunder kunde jag gå ifrån och få i mig lite frukost, sen lunch osv, men hon gillade ju inte att sitta/ligga själv nån längre stund. Nu kan hon ju både sitta i ett hörn i soffan en stund (men under uppsikt!)(hon kan ju tippa..) eller ligga och pjollra i gymet, och det gör att jag faktiskt kan göra en riktig frukost, inte bara hafsa ihop en smörgås utan smör osv.

Det har oxå medfört att jag oxå hinner blogga ibland, det är nåt som jag faktiskt saknat under soffperioden. Att jag inte hinner med facebook är ju inte hela världen. I perioder tycker jag det är riktigt intressant att få veta vad alla gör. Andra perioder så bryr jag mig inte alls, utan kollar mersom bara vad nån skrivit eller gillat om min status. Ja, det är ju ego, men har man inte tid så har man inte. För det är ju inte heller jämt som Lillan nöjer sig med att sitta med mig vid datorn, utan ibland vill hon ju ha ALL uppmärksamhet riktad mot henne. Och det ska hon ju få, tycker jag. Och så är det bara att hoppas att det inte är nån viktig traderaauktion på gång:-)

Jag vet inte än hur jag ska äta... Att äta LCHF med maken är inte så jätteskönt för Alvas mage. Jag märkte det nu underhelgen då vi gjorde ett avbrott på 4 dagar - mycket lite magknip för Alvas del! Och det är klart att broccolimos, som vi ju äter mycket ofta, omvandlas till en hel del gasigheter även för Lilla fröken. Så... jag ska inte äta det så mycket har jag tänkt. Men vad ska jag då äta som gör att jag förhoppningsvis inte går upp i vikt, och som hellre gör att jag skulle kunna gå ner nåt hekto per vecka? Jag såg nåt om ISO-diet när jag var på BVC i veckan, ska kolla in det lite mer. För jag gillar ju frukt och bär, och det var en av fördelarna med den matlagningen, verkar det som. Men då återstår ju bara att se om Lilla fröken fixar det. Ska läsa på lite först..

Prostens barnbarn

Rubriken till förra inlägget kommer ju givetvis från Prostens barnbarn - underbara barnböcker av Eva Bexell. Jag har dem både böckerna och på CD:-D

För att inspirera till försäljning av dem så tänkte jag bidra med en liten del av boken.

"När Anton kommer tillbaka så har han ett stort , stiligt bandage om handen.

- Ja det här gick ju bra, säger doktorn. Han skötte sig som en hel karl. Om sju dagar tar vi stygnen.

- Har det vuxit fast då? undrar prostinnan igen.

- Jaja män, säger doktorn. Ni behöver inte vara orolig.

När de är på hemväg skriker inte Anton. Han bara snyftar lite, och drar efter andan på det där hackiga sättet som man gör när man gråtit mycket och är alldeles slut.

- Det gjorde ont, piper han plötsligt. Det gjorde ont och jag skrek, men doktorn sa att jag var duktig ändå... Och då sa jag att jag är van vid sjukhus och så, för jag har gjort mig illa förr... sa jag... till doktorn.

- Drog han ut din lösa tand? säger prosten.

- Nähej, säger Anton och kniper ihop munnen."

Jag och syrran drar ofta citat från Prostens barnbarn, och det roliga är att även maken har vuxit upp med böckerna. Och jag läste ur en av dem för Alva i julas när hon bara låg i magen. Jag kokade knäck och hade lite långtråkigt i väntan på att de skulle bli klara:-D

Det ska börjas i tid! ♥ ♥ ♥

Det gjorde ont!

Igår var jag iväg med Alva för 3-månadersvaccinationen. Först fick vi ju vänta en halv evighet. Alva skulle sitta avklädd i väntrummet, men jag tog på hennes lurvjacka och svepte in henne i min jacka. Trist jag hade glömt mobilen/kameran hemma, för hon var givetvis ursöt! När hon kom in till farbror doktorn (som är kanske typ 29 eller så?) så testade ju om hennes höfter fortfarande är ok och så hjärtslagen. Allt ser bra ut! Och så sattes sig doktorn och en annan man på varsin stol, räknade "1-2-3" och så sprutade de samtidigt i varsitt ben. Och Alva skreeeek - det gjorde ju ont! Det tog sin tid att trösta henne efter det, och klandrar henne inte. Jag skulle nog oxå skrikit ifall det hänt mig:-)

Nu har vi varit vaksam på biverkningar som t.ex. feber och liknande, men inget har hänt hittills. Undrar om vi har klarat oss då?

Igår kväll såg vi inspelade avsnitten av The last templar och vi gillade den stenskarpt - jag ville inte gå isäng! Fast vi såg bara halva av andra delen, sen var jag färdig för sängen. Och Alva med:-) Nu på morgonen har vi morgonmyst med det sista av filmen:-)

Alva 3 månader ♥

Idag är Alva tre månader ung och minsann att hon vuxit på sig en hel del! Igår så sattes hon på Dinodräkten, förmodligen för sista gången. Hon kunde inte ha på den med huvan eftersom den då blev för trång. Jämför gärna här hur hon såg ut för 2 månader sen då hon oxå hade på sig dinodräkten:-D
Alva är halvvan vid att bli fotad, men jag tror hon försöker va på rymmen här:-D

Hon har helst 62 cl på kläder nu, men kan ha enstaka stora 56:or. Hon var i fredags 59,3 cm lång och vägde 6 330 g. Förra veckan så plockade jag fram alla 62 cl-kläder i garderoben och 62/68, så det ser ju ut som att hon har väldigt mycket kläder nu! Men, jag får även plocka bort de mindre kläderna undan för undan, för de är för små. Känns både roligt och hemskt att hon växer så snabbt! Det känns ju som igår då vi satt och myste i soffan hela dagarna för att hon sov bort sin tid, men vägrade vara själv:-) Nu kan hon roa sig i babygymet och babysittern, och det är ju inte så dumt det heller, faktiskt:-) Hon slickar på gosedjur/det hon kommer över, den lilla tungan far omkring på ett sånt urgulligt vis:-D Vi måste börja filma henne...

Foton från barnvälsignelsen

Jag har fått tag på några foton av min svägerska. Nog är även jag välsignad med en sån snygg make och en vacker dotter, inte sant? :-)

... och så här fin va Fia Lindberg som sjöng sången "Skatt" av Monica Norén. Tack för det, Fia, du fick oss närapå att gråta en skvätt!

Jag smög iväg under predikan, för inte hade ju vi hunnit städa och baka inför familjefikat heller! Och så kom några vänner också förbi, så vi hade en mycket trevlig eftermiddag! Och på kvällen kom Jonas farbror med fru förbi, så dagen blev ju fullspäckat trevlig:-) Och Alva har fått gula kläder för en gångs skull! Ska skynda mig tvätta upp dem så hon har en motvikt till en för övrigt blivande rååååsa sommar. Men hon passar så fint i råååsa, vår prinsessa, så det gör ju inget:-)

Barnvälsignelse

Detta 1000:e inlägg ägnar jag Monica Norén som skrivit den sång som vi valde ut till barnvälsignelsen idag. Texten följer här nere och en youtubevideo med någon annan än Fia lindberg, för Fia sjöng ju så klart på vår barnvälsignelse:-)

Jag vill av hjärtat tacka dig, min Gud, för att du använt mig

min kropp, min kärlek, i ditt namn blev livet

som jag håller i min famn

Jag fick en skatt, en liten ängel från Gud

en liten skatt, en liten ängel från Gud

Jag vill tacka dig min herre att du såg till mina drömmar

och du gav mig denna gåva som blev livet

som jag håller i min famn

Ett nytt liv är här som jag håller så kär

en gåva till världen och till mig

Ett nytt liv blir till du skapar som du vill

Jag tackar dig för gåvan som blev livet som jag håller i min famn

Jag vill av hjärtat tacka dig, min Gud, för att du använt mig

min kropp, min kärlek, i ditt namn blev livet

som jag håller i min famn

Reflektioner

Marlene skriver en kommentar till detta inlägg:"Välkommen in i trängseln. Man kan ju fundera på hur vissa klädbutiker tänker när dom lägger barnavdelningen en trappa ner. Inte direkt barnvagnsvänligt. Många gånger har jag tänkt på rörelsehindrade av annat slag. Jag skulle bli tokig av att aldrig ta mig fram."

Marlene, det är så idiotiskt gjort på flera ställen, och som du säger - att lägga barnkläder en våning upp eller ner så man ska måsta ta hiss eller rulltrappa för att komma dit. Jag var livrädd att barnvagnen skulle braka ihop i rulltrappan, den är ju ändå begagnad:-s Och hissarna där man ska brotta sig in och ut och hålla in en knapp för att ta sig ner och upp... Gosh! Man behöver då inte frysa som mamma:-) Dessutom var en pappa tvungen att åka ner i onödan när jag begärde hissen till mig, eftersom han tydligen inte hann ut där uppe... han såg ju måttligt road ut:-D Nä, att vara handikappad och behöva använda dessa hissar jämt kan inte va det roligaste, de är beundransvärda som kan manövrera sig in och ut i dem!

Å andra sidan - när jag var i Bolivia och Indonesien så fanns inga rulltrappor, hissar eller annat som underlättar för handikappade eller mammor. Så vi har det väl egentligen rätt bra, ändå..

Alva och kompisarna

Alva är snart tre månader (på tisdag) och hon gör sina framsteg. Nu har hon börjat suga på allt möjligt - gärna sin hand, men även de små gosedjuren/snuttisarna hon har. Hon har inte varit intresserad av sånt förut. Hon kan ligga och titta i babygymet oxå, men armarna når väl inte så bra upp till Bamse och hans vänner. Hon iakttar gärna intensivt nu om hon får syn på något, som en blomma, en tavla mm.
Vi har babygymet uppe i soffan eftersom vi har hundar, så det blir så hundhårigt om det ska stå på golvet jämt. Andra barn verkar vana att vara på golvet, men Alva gillar inte det. Och det är väl inte så konstigt eftersom hon är ovan det. Hon är vaken rätt så mycket på dagen, kan jag tycka, och det är ju bra för oss eftersom hon sover så länge på natten:-) Hon pjöllrar oxå på under dagarna så det är en fröjd att lyssna till! :-D Vår älsklingsAlva växer och frodas och hon verkar ha det rätt så bra:-)