Pladask och helgresa

I torsdags morse skrämde jag slag på både mig och hundarna. Jag hade på tok för bråttom in i hundgården (kliver ju sällan upp i tid..) så jag föll huvudstupa rakt in i hundgården *yack* och på magen. Det gjorde ju ont, kan jag meddela, och jag var "raskt" uppe i all min ograciösa form. Och sen hade jag ont i magen i princip hela dagen, men jag kände att bebben rörde på sig. Barnmorskan har sagt att det förmodligen gått bra eftersom jag känner av det lilla livet, men att en läkare ska meddela ifall de vill kolla upp något.

I fredags morse klev jag frivilligt upp kl 06,00 och förberedde mig/oss för att kunna åka mot Luleå vid sjutiden. Vi kom iväg nästan i tid och vi hade med en kompis som skulle besöka en kompis:-) Drygt med bilåkning, men allt gick bra och vi spanade in stan på eftermiddagen. Jag rekade mest, men nån julklapp blev då inköpt. På kvällen så åkte vi och köpte barnvagn - nu har vi en Emmaljunga City cross i vår ägo, och det känns rätt så bra! Vår vagn ser ut ungefär som på fotot.

Lördagen spenderade vi med hotellfrukost och en repa på stan, men då vi var klar ganska snabbt (vi hade ju rekat dagen innan) så tog vi oss iväg i rätt så bra tid till Stephan. Kul att se honom och hans lägenhet och kompisar och stan där han bor nu. Lite trist att han bor så långt bort så att vi ses så sällan, men.. så är det ju bara. Vi hade ett riktigt bra dygn med Stephan innan det var dags att rulla hemåt.

Men jag måste bara nämna lite om gudstjänsten vi var på på söndagen i Råneå! Uppenbarligen hade jag en sån där känslosam dag, för jag fick igång tårar till de mest skilda händelser, men det var inte för att jag var ledsen:-) Som info så skulle jag tippa att mötesdeltagarna utgjordes av kanske 2/5 svenskar och resten av blandade nationaliteter. Först fick vi lyssna på barnkören. De övade 10 minuter innan gudstjänsten, men de gjorde ett riktigt bra framförande där de bland annat sjöng a capella och stämmor. Fränt! Och så fick vi vara med om dop av 6 st ungdomar. Och det första gripande var att hela församlingen tågade fram och ställde sig runt om dopgraven (man kan se exempel på det här). Och så för varje dop så skreks det rakt ut i jubel:-D Då började tårarna spruta. Och så fick vi lyssna på församlingskören. Där sjöngs det på både svenska och engelska, lovsånger blandat med "vanliga sånger" och då grät jag igen. Ja - en känslosam men fin gudstjänst för min del. På fikat (man fick smörgås) så hade de efterrätt med glass, kex och såser - underbart!

Vi åkte till slut hemåt och fick middag hos mina föräldrar. Skönt! Och Dixie var überglad över att se oss, men jag tror då inte att det har gått nån nöd på henne. Hon får ju vanlig mat hos mormor och morfar, och det är nog trevligt som omväxling!

När jag kom hem, och Jonas hämtade Tiger, så satte jag igång att träna på manövreringen av barnvagnen, och den är lättmanövrerad. Som jag minns det från Barnens hus. Ska träna lite under nästa vecka tills det känns som att det sitter, då kan vi ju ställa undan den några månader. Men magen är redan lite ivägen, kan man lugnt säga.. Och det är därför jag vill öva på den nu medan jag fortfarande kommer åt några spakar och säkerhetsgrejer...