Jag har haft en halvspännande vecka! Har först och främst varit med om förstoppningen ALLAN så jag var hemma onsdag-fredag från jobbet och led. I fredags ringde jag ändå sjukan (vårdcentralen heter det visst på andra ställen) för att kolla om det gick att få slurka i sig ett par droppar laxoberal eller liknande för att få till det där sista. Men där blev sköterskan orolig och ville att jag skulle komma in... av olika anledningar så åkte jag inte in just då. Det kunde visst va nån infektionsrisk eftersom jag hade ständig värk, men mer och mindre. Sköterskan ringde till och med upp vid sjutiden för att kolla om jag skulle komma, och hon poängterade att jag var välkommen under natten ifall jag skulle behöva... det fick mig ju att börja fundera över allvaret i det hela. Jag gjorde en överenskommelse med maken om att jag skulle in på lördagen.
I lördags åkte vi in till sjukan på eftermiddagen och sköterskan gav mig klyx i väntan på att läkaren skulle komma och klämma och känna. Läkaren klämde, kände, ställde frågor och skickade mig till Lycksele till akuten och BB för ytterligare undersökningar. Stackars dialyssköterska som skulle försöka få ut 5-6 rör blod av mig, han fick hålla på i 25 minuter med att leta runt runt efter nåt bra ställe... Fick till slut komma upp på BB för observation under natten och där var det 100 frågor, och barnmorskan var inte rädd för att ta reda på läskiga detaljer om avföring:-) Nåväl, maken åkte hem och jag övernattade. Och sov så där, jag blev lite orolig under natten då jag fick veta att jag hade blod i urinen. Jag vet ju inget om sjukvård/kroppen och vet inte om sånt är väldigt allvarligt eller bara lite smådåligt. Men de har biblar på BB oxå, så jag läste en stund.
Idag när jag vaknade så kom en läkare och undersökte mig, igen, alltså. 3 läkare på några timmar... Nåväl, hon jobbar väl där på gyn/BB, så det kändes extra bra. Vips så bestämdes att vi skulle kuna göra ultraljudet med den här läkaren, för jag hade ju annars tid för det dagen därpå. Tyvärr så gick det så snabbt med det så maken inte hann komma ner i tid:-( Men oooh vilken upplevelse - första filmsekvensen vi såg så vinkade bebben glatt åt oss. Såg jag inte ett leende oxå?? ;-) Allt såg iaf bra ut och mitt hjärta svämmade över!
Efter ytterligare provtagningar (ny stackars kämpande sköterska) så fick vi åka hem. Spenderade eftermiddagen med mamma och pappa och visade upp våra fina UL-foton (kommer strax i en blogg nära dig:-)
Favoritbloggar
15 år sedan
2 kommentarer:
Oj vilken dramatik! Skönt ändå att lugnet verkar lagt sig och KUL med bilder på lilla livet!
Känns bra dumt att gratulera när du har förstoppning och allt, men GRATTIS!!!
Kram
Rhode
Skicka en kommentar