Lördag, konsertdag, dag 4

Lördag, konsertdag! Vi åker ut till Bernau där vår körledare bott i sin uppväxt. Vi går vid gamla ringmuren runt staden. Fatta, här får vi höra en del historia om krig, slag, hur folk har försvarat sig! Man kan läsa mer här!

 Mariakyrkan är riktigt gammal, det syns liksom överallt.

 Här är en tavla med minnet av svenska soldater som övernattat i kyrkan.

Efter Mariakyrkan tog vi oss med buss till Biernau där vi skulle ha vår konsert. Nu är vi ute på riktiga landsbygden, vi äter lunch först på en grekisk restaurang. Under våra dagar här så har jag varit väldigt förkyld, och jag är lite orolig för om rösten ska hålla eller inte. Mina körkamrater övertygar mig om att det lilla glaset ouzo, som alla blir serverade, kommer att göra susen för halsen. Och jag tro faktiskt de hade rätt. Rösten höll hur bra som helst, och jag tycker att allt lät så jättebra när vi skulle sjunga 😆  Det kan man naturligtvis tolka på några olika sätt..😉 Nedan är vår tjusiga affisch!

 Inuti den vackra kyrkan. Jag har för mig att den här kyrkan inte var så värst gammal, jämfört med Bernaus Mariakyrka, iaf. Vi passade på att ta ett kort på hela kören också.

 Och fullsatt - jag var chockad!

Efteråt fick vi god soppa med hembakat bröd, och vi satt kvar en stund för att varva ner. Innan vi hade tagit oss till vårt boende i Berlin så hann klockan bli mycket, som vanligt :-)

En fridag, dag 3

Igår åt vi vid Hackescher markt, och på väg därifrån så var det sån mysig marknad som vi dröjde oss kvar vid fast vi inte riktigt hade tid. Så vi var några stycken som återvände dit idag, men nu var det ju ingen marknad alls. Men vi gjorde vanlig shopping istället, jag köpte några julgranshängen. En dinosaurie till sonen, en hjort till dottern och ett kitschigt gökur till mig. Minnen från Berlin :-)

När vi shoppat en stund blev vi ju sugen på lunch, vi återvände till Barista, restaurangen från igår. 

 Vi åt ljuvlig ingefära- och morotssoppa och avslutade så klart med en apfelstrudel :-)

 

Här vill jag bara visa hur det varit hittills, och kanske alltid är här i Berlin. Servitörerna kommer fram med stora börsen och ska ta betalt. Vi är ju alltid så många, så de vill att vi ska göra deras jobb, lägga dit pengar och ge dricks.. Om vi räknade för exakt och skippade dricksen blev de (generellt, inte bara den här) sura. Och inte så subtila med det :-)

Vi har gått från Barista mot Alexander platz och nåt galleriaområde. Jag gick bl.a. in på Desigual, men köpte faktiskt inget. Sen mellanlandade några stycken på nån typ bar för att småäta lite innan vi skulle ses vid världsuret. 

Världsuret ligger i ett hörn vid Alexanderplatz, en vanlig träffpunkt för Berlinarna och andra.

       

Nu har vi tagit oss till Berliner Fernseturm, ett rado- och tvtorn som också är beläget vid Alexanderplatz. Tornet är Tysklands högsta byggnad med sina 365 meter, och från nästan hela Berlin kan man se TV-tornets smala silhuett.

Det roterande kaféet, Tele-café, är ett av tornets dragplåster då ett helt varv tar ungefär 30 minuter, vilket innebär att man kan se hela staden i fgeperspektiv under tiden man sitter och fikar/äter. Ja, det blir ju inte fantastiskt bra att fota inifrån ut i mörkret genom ett fönster, men.. jag kunde ju inte låta bli!

Vi mötte upp körledarens pappa där också, han bor i Berlin. Så här sitter vi, 208 m upp i luften och snurrar sakta runt. Det märks faktiskt i kroppen, det är en mycket skum känsla i början, men jag vande mig.

 Eftersom jag åt en del nyss så åt jag bara glass här.

Sightseeing, dag 2

De flesta av oss har sovit någorlunda, för mig är det alltid jobbigt med första natten borta. Sen har kroppen ställt in sig :-) Frukost tillsammans, det tog väldigt lång tid innan vi listade ut hur spisen funkade, men sen så kom äggkokningen igång.

Här står vi och får höra om att vi är nära Berlins zoo, Zoologischer garten. Berlins tunnelbanesystem är ett av världens största tunnelbanenät, och jag släpper inte mina körkamrater med blicken alls! Men här ska vi inte stanna, vi tar oss närmare stan.

Vi är nu på Kaiser Wilhelm Gedächtniskirche, ett kyrkomonument som är ett av Berlins mest kända landmärke och turistdragare. Vi var inte ensamma där..  Under andra världskriget, 1943, förstördes kyrkan av de allierades bomber. Man kan se hur taket är skadat på kyrkan, hur bomber landat på kyrkväggen, massor av skott som gett sitt avtryck på kyrkan. Från att ha varit en enorm kyrka är det nu bara ett fronttorn kvar och där kan man gå in. Där är en minneshall där man kan läsa dokumentationen av hur det var under andra världskriget, och sen nybyggnationen av nästa kyrka som byggdes bredvid, se fotot under.

Där den förstörda kyrkans mittskepp förut låg står nu ett nytt sexkantigt torn. Den nya åttkantiga kyrkan är byggd med armerad betong och blått glas (se nedan). Den nya kyrkan har pga sin ovanliga konstruktion blivit utsedd till en av världens mest unika kyrkor. Runt kyrkan samlas idag försäljare, gatumusikanter, tiggare och turister, Väldigt annorlunda kyrka, men så superläcker! Vi gick in och lyssnade en liten stund på en kör som tränade. Tyvärr skulle de sjunga upp just när vi själva har konsert, så vi kan inte lyssna på det officiella uppförandet.

Det är dags för lunch och vi får möjlighet att prova på en Berlinkulinaritet (finns såna ord?), currywurst! Jag tar östberlinvarianten. Den ser inge vidare ut varken på foto eller i verkligheten, men den var mycket godare än man kan tro! Massor av tomatsås, snarlikt ketchup. Och så sauerkraut, surkål. Gott! Vi väljer med omsorg, det finns många tillbehör och en massa annan mat, så klart, men nästan alla provar currywurst av öst- eller västvariant.

Förintelsemonumentet är ett minnesmonument över alla de judar som dödades under andra världskriget. Bara c:a 100 m från den plats där Hitlers adjutant brände führerns lik i bensin utanför det bombade rikskansliet strax söder om Brandenburger Tor, står idag det 19000 kvm stora minnesmonumentet för Europas mördade judar. Det är ett av huvudstadens mest iögonfallande sevärdheter med sina 2711 mörkgrå betongblock i olika höjd med en yta stor som en fotbollsstadion. 

Tanken med monumentet är att de som går omkring bland stenpelarna ska få en känsla av utsatthet och instängdhet. Många associerar minnesmärket med en begravningsplats. (Text från Berlin reseguide). Vi gick omkring här en stund, och det är verkligen trångt och obehagligt på vissa ställen.

 Här är Reichstag, riksdagshuset. 

Reichstag och Brandenburger Tor ligger nästan bredvid varann (i alla fall med norrländska mått), vi får en tjej till att fota oss alla. Ett glatt gäng som har det riktigt bra!

Unter den Linden (under lindarna) är en av de mest berömda gatorna och en av de mest kända sevärdheterna i Berlin. Gatan liknas ofta vid en av de mest praktfulla boulevarderna i Paris, Champs-Élysées. Nu var det ju inte så imponerande i november, lindarnas löv har fallit till backen.

Ja, vad kan det här vara? Ett universitet, kanske? Jag tror det kan vara judiska universitetet, men jag kommer inte riktigt ihåg. :-)

Beriner dom är Berlins lutherska domkyrka och de största protestantiska kyrkan i Berlin. Under andra världskriget bombades kyrkan och skadades svårt. 1975 påbörjade man återuppbyggnaden, och 1984 inleddes även restaureringen av den mycket praktfulla interiören. Vi gick inte in där. Det började vara sen eftermiddag, och mångas kaffetarmar tarvade... kaffe!

Vi korsar floden Spree här, vi letar efter ett ställe att äta middag.

Men här åt jag något sagolikt (vi åt ju lite olika allihop). Jag tog en dagsspecialitet; gås med klösse och kastanjesås. Fantastiskt! Jag drack apfelschorle till, något jag minns från förra gången jag var i Tyskland. Ungefär som en äppelmåltidsdryck med kolsyrat vatten. Läskande och fräscht! 

Efter denna dag där vi gått och gått, åkt buss och tunnelbana kors och tvärs, så avslutar vi med att gå på balett. Jag måste erkänna att allt inte var precis i min smak, vilket jag väl fattade innan. Men jag var ändå intresserad av att gå för att utmana mig själv lite. Sista akten var så vacker musik och dans så att jag tyvärr somnade flera gånger. Pinsamt, men jag var visst inte ensam om det :-)

 

 Det var rätt sent när vi åkte hem. Vi kvällsfikar snabbt och går isäng.

Äntligen dags, Berlin!

Äntligen är dagen här då vi ska iväg, Mariakören ska till Berlin och bl.a. ha konsert! Några dagar innan har febril kommunikation rått ifall man ska åka jättetidigt på morgonen med bussen till Umeå för att inte missa flyget vid 16.00. Men jag och en till chansade och tog en buss vid 11.30, och vi hann perfekt i tid. Men det är klart, hade bussen gått sönder eller om det skett en olycka så hade vi inte klarat det.

När vi kom till Umeå airport hade de andra också precis kommit dit, de hade ju varit på stan några timmar. Så vi checkade in och tog oss iväg i tid. Här står vi på rad :-)

Jag glömde bort mig efter det här, så jag har inga mer foton från idag. Men vi flög Umeå-Stockholm, och sen Stockholm Berlin. I Berlin stod vår körledare och väntade på oss, delade ut biljetterna för buss och tunnelbana, och så åkte vi till Viktoriakyrkan där vi skulle bo på deras vandrarhemsdel. Det var sent innan vi var framme, så vi kom bara överens om tider för nästa dag och gick isäng. Och det vart afton, den första dagen. ;-)

Smällspireor, Thujor och Funkia

Ett av nya projekten i år är att få till en vindbarriär. Eller två. Fast det blev nästan tre... Här finns buskar och träd, och det är ju klart att i vinter får jag väl bara vara glad ifall de överlever. Men gör de det så kommer det nog att vara rätt bra skydd om några år.

Rabatten jag gjorde förra sommaren, rätt så vacker i höstblomning också. Nytt här för i år är 3 (!) Thujor.

Ny rabatt i år. Här finns ett misstag som måste åtgärdas inom det snaraste. Äppelträdet har inte flyttats upp, så det har väl 10-15 cm för mycket jord upp efter stammen. Jag kommer nog att flytta in rabattkanten.

Lite från andra sidan. Efter att fotot togs så kom jag på att den bortersta Smällspirean skulle flyttas, och där finns nu en Blodfläder istället. Skyddat läge.

Rosen Centennial blommar igen. Längst till vänster skymtar en Thuja Brabant, och efter klättergrejen så finns en nysatt/flyttad alpklematis som verkar nöjd med att finnas till just precis där!

Mitt försök till sommarblommor. Margueriten var inte i jättebra skick när jag köpte den, så jag klippte bort alla blommor. De har varit i knopp jättelänge och orkar väl knappt blomma nu när det är såpass mycket svalare ute.. Tror krukan ska få flytta till soligare ställe, norrsidan är nog inte det bästa i september.

På äppelträdet såg jag nyss sommarens första nyckelpiga. Det är sant! Jag har varit mycket i trädgården i sommar, men inte sett en endaste nyckelpiga på vår gård. Förra året frös de bort i den kalla våren, men jag är glad om det finns chans att få se fler nästa sommar!

 Fina tjejen hjälper så gärna till med vattningen av nysatta plantorna.

Hon var lite trött i fötterna, så hon satte sig och vilade lite :-)

Längst bort i trädgården står jag nu vid första vindbarriären. Här finns ett par Pelarenar, Hortensia, Silverbuske och Fjällsyrén. En Fågelbogran kommer att sättas här också.

Och här kommer den andra vindbarriären, 3 Smällspireor på rad och så ett träd längst bort som jag inte har koll på vad det är. Framför och lite bakom Smällspireorna så kommer en rabatt att göras nästa sommar. Det får bli nästa års projekt, inte så stort, och så ska resten av sommaren ägnas åt att bara underhålla allt jag har.

Ja, jag köpte sanslöst många träd och buskar i sommar, och nu är det bara Fågelbogranen som är oplanterad! Tjohej! Jag vet var den ska va, vill bara ha lite bra jord för den. Jag har köpt massor av Funkia och Alunrot på rea, älskar bladen på dem bägge. Men jag ska försöka komma ihåg till nästa år att Funkian inte står sig så jättebra när det börjar va lite svalare nätter. Alunroten pallar ju allt. Smällspirea har jag ju också rätt många nu, blev nog 5-6 st i år :-O

Här ovan så försöker jag skaffa rötter på några Kärleksört som jag har . De är inte jättebilliga att köpa, så kan jag fixa något gratis så är jag inte så ledsen över det. Jag har även försökt ta sticklingar av Smällspirea, några sorter. Jag har aldrig lyckats med sticklingar på träd än i mitt liv (jag har försökt några år), men man vet ju aldrig, plötsligt så kanske det händer??