Alla dessa mammor:-)

I början av veckan så verkade hela veckan uppbokad med nåt varje dag, men det löste sig så fint så att ett par dagar blev "lediga". Och då har jag fått sitta i soffan med ett magknipande barn:-s Det gör ont invärtes då jag ser hennes näpna ansikte förvridas av smärta! Jag har försökt undvika lök och mjölkprodukter, men det finns säkert fler saker jag borde veta om att undvika? Ge gärna tips!

I onsdags försökte vi oss på att ha fotostudio här hemma, men Alva var inte road av att få va modell för en halvtimme. Hon grät och skrek över våra försök att ordna till henne:-) Men inte hela tiden, förstås, men road är inte ordet för sessionen:-) I onsdags hade vi även besök av M med barnen och mamma - så trevligt! Och idag har jag varit på mammalunch med ett par kompisar i Stensele. Gött att få träffa folk emellanåt, såna som man inte är gift med eller mamma åt;-)

Mammagrupp

Idag har jag varit på mammagrupp (fast de kallar det ju naturligtvis för föräldragrupp...). Inga pappor närvarande, endast 6 glada mammor med döttrar. Det fattades ett gäng mammor, de som har killar:-) Alva låg och sov i princip hela tiden i babyskyddet, jag behövde bara gunga det med fötterna då och då så sov hon lugnt vidare... Skönt tycker jag, för jag skulle bli smått stressad ifall hon skrikit järnet. Men det är ju inte hennes stil att skrika så mycket. Hon har ju tack och lov rätt så lindriga besvär av magknip, jämfört med en del andra bebisar.

Vi i mammagruppen har kommit överens om att fika tillsammans nästa vecka. Ska bli spännande att se vad dessa mammor är för härliga personer:-)

Lekmannapåsktårta

Jag och syrran propsade på att vi skulle få hjälpa till med påskbordet hemma hos mamma och pappa. Under vår uppväxt har mamma stått och fejjat och lagat mat hela dagen då det är påsk, jul och midsommar, och det är ju inte så kul för oss andra att inte se till henne... Jag knyckte uppdraget att göra påsktårtan, eftersom jag ändå vill testa lite tårtbakning med dekoration. Nu tog jag lite fel då jag handlade, eller rättare sagt - nån hade lagt mandelmassa bland marsipanen. Och jag dubbelkollade inte vad jag tog.. OM det är så att jag ska skaffa lite mer dekorationsgrejs för bakning så ska jag då aldrig mer göra detaljer i mandelmassa, för det spricker ju. Och det visste jag ju. Men jag hade inte tid att beställa nån sugar paste. Det var kul, men det är verkligen lekmannamässigt. Inte så konstigt, kanske, då man aldrig övar...

Alva 2 månader

Idag är älsklingsAlva hela 2 månader gammal. Fast det beror ju på hur man räknar, för i torsdags var hon 8 veckor. Men man kan väl inte räkna barnets ålder i veckor hur länge som helst, så... hon är 2 månader, helt enkelt:-)

Är hon inte bara den finaste unge ni sett?? :-) Helt objektivt så tycker ju jag det, förstås;-)

GLAD PÅSK!

Vår lilla påskgumma Alva är 8 veckor på fotot, för det togs igår på skärtorsdagen. Hon var inte helt med på noterna och det var skumt eftersom vi fotade på kvällen, så det är suddigt. Vi får ta nya idag;-)

Vill önska er alla en underbar påskhelg!

Vårvindar friska

Våren är verkligen här, gräsmattan är helt framme, och den där sjön av smältvatten som funnits på framsidan av huset (och som förra året bidrog till en urful gräsmatta halva sommaren:-( ) har försvunnit. Förmodligen för att det blåst i åtminstone en vecka, känns som en evighet iaf med detta blåsväder. Isen har farit på älven, det finns bara litegrann kvar efter stränderna. Tyvärr känns det mycket nervöst när hundarna får för sig att rymma, för de har ju inga begrepp om vad som håller eller inte. Det är lurigt nu när det både blåser och solen skiner som bäst.

Igår hade jag lockat hit mams till att va barnvakt medan jag skulle göra ett par punkter på min att-göra-lista. Man hinner ju aldrig så mycket som man vill, och vi hade det väl lite för trevligt i början, så jag kom igång sent. Men hur som helst så målade jag första varvet på barnsängen och så nålade jag färdigt ett par gardiner som jag påbörjade förra våren. Sen stannde mamma kvar ett tag till så att jag fick ta mig ett fotbad i såpvatten. Därefter smorde jag in dem i olivolja, och när jag gick till sängs så fick de sig insmörjning med fotsalva oxå. Känns mycket bättre idag!

Idag har jag och maken avnjutit lunchen i solens sken på altanen, och sen tog jag och Skruttan en promenad. Medan hon sov fick jag mig eftermiddagsfika på altanen oxå, och tid att läsa igenom dagens post. Dejligt! Jag ska försöka få till lite påskris i år, även om jag tagit in det förfärligt sent:-s

Livet går vidare

Vi har fått ett jättefint babygym av syrran, det är Bamsefigurer:-) Från början så fattade inte Alva alls vad hon skulle göra med allt som dinglade, och det är klart - hon nådde ju inte de dinglande grejerna heller. Men nu når hon och hon kan faktiskt ligga en stund ibland och slå efter dunderhonungen och det andra. Alva är i en närhetstörstande fas då jag knappt får i mig mat eller får gå på toan. Om hon får bestämma. Efter vad som hände för ett par dagar sen så ligger jag gärna med Alva bredvid mig i sängen så att jag hör hennes andetag. Jag har ju gjort det förut oxå, men nu har jag nåt att skylla på inför maken:-P

Idag har vi varit till BVC - vår vanliga fredagssyssla:-) Vi har ju märkt att hon vuxit på sig sen förra veckan, det märks på kläderna, t.ex. Jag höll nästan på att gråta i onsdags då jag tog på lilltjoppan en body som satt precis perfekt. Det går ju så fort! I alla fall så väger Alva nu 4875 g och är 55.5 cm lång (med småkrokiga ben..). Barnets mormor sa i tisdags att hon nästan kunde se hur hon växer, och hon hade nog rätt:-D Så... undrar hur länge det dröjer nu innan jag måste ta fram nästa storlek på kläderna? Och kanske handla lite? *hehe*

Efter BVC så hälsade vi på hos ett par i församlingen och jag fick barnpassning, minsann:-) Jag kunde tom. gå på ICA och handla alldeles själv medan de gullade på med Alva. Lyx! Men jag glömde hämta ut ett paket med en matta som vi väntat på ett bra tag... Men jag ska väl in till byn nån gång nästa vecka oxå, skulle jag tro.

Så ofattbart och sorgligt

Inom en veckas tid har ett barn till mina vänner och ett barn till makens vänner gått hem till Gud. Idag har jag suttit och gråtit på förmiddagen, eftersom jag då fick veta om det andra barnet. Jag kan inte ens föreställa mig till hälften hur det skulle kännas att mista mitt barn, men jag höll Alva hårt och bad till Jesus för mina vänners skull - att de ska klara av att hantera det som hänt och så småningom kunna gå vidare.

Det läskiga mitt i allt är ju att vi själva inte har nåt att säga till om när det gäller liv och död. Det är inte i vår hand att bestämma där, utan vi kan bara hoppas på det bästa, att barnen och andra kära får vara friska och att vi alla får leva länge. Att vi alla ska dö är det enda som är säkert, men det känns så onaturligt att små barn ska dö före sina föräldrar. Dock är det något som ändå sker, och jag hoppas, som sagt, att föräldrarna till barnen kan lära sig hantera smärtan och sorgen, även om det i nuläget känns omöjligt.

♥ Vila i frid Miriam och Julie ♥